Vad gäller just biblioteken: Nog är det en del av sanningen. Och i min mening är just inaktualiteten i sig av värde. Att kunna slå upp sekelgamla texter om rasfrågor, astronomi, kvinnors rätt, sociologi, psykiatri, eller precis vad som helst i något läderinbundet verk är verkligen värt något. Och det finns också ett värde i att bevara den ursprungliga upplagan i fysisk form – scanning och digitalisering av gamla böcker är fantastiskt, men ger en dålig känsla för trycktekniker och stilar genom tiderna. Och jag tycker att det är synd och skam att sådana böcker praktiskt taget ges bort till privata samlingar.

Så, ja. Det är kanske inte världen största grej, men jag tycker att det är tråkigt – jag är helt enkelt inte riktigt överens med kriterierna biblioteken använder vid sina gallringar, antar jag.

Intressant att du valde att kommentera ett så gammalt inlägg, förresten. Jag hade själv glömt bort det och kan så här snart ett år senare tycka att det är lite väl… hätskt

Väldigt snygg ser din sida ut här! Det är roligt när man har möjlighet att förändra mer och göra sin sida mer personlig!

Jag läste ditt inlägg om Vunnet och försvunnet, men bestämde mig för att kommentera på din nya blogg istället för på den gamla.

Jag håller helt med om att vi utsätts för ett alldeles för stort informationsflöde, och att det är något som vi rent biologiskt inte är konstruerade för att kunna hantera. Av den anledningen är jag väldigt skeptisk till exempelvis TV, eftersom jag tror att den i många fall verkar fördummande, stressande och passiviserande på samma gång. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att konceptet med förändringsskyddade rum är lite… tja, snett.

De flesta arbetsplatser, skolor m.m. har i alla fall så vitt jag vet vilorum, som man kan utnyttja om man behöver det. Kan inte dessa klassas som just förändringsskyddade? De är lugna, avskalade och konstanta. Det som saknas är snarare än kultur att använda dem.

Strävar inte alla efter att göra sina hem till ”förändringsskyddade” lugna oaser? Jag inbillar mig att de flesta eftersträvar en lugn och avkopplande (och konstant, det vill säga trygg) hemmiljö som kontrast till livet ”där ute”.

Jag upplever också att man lätt när man pratar om dagens stressade tillvaro lätt förenklar problemställningen och romantiserar ett enklare liv någonstnas ute i skogen (men därmed inte sagt att du gör det). Vårt samhälle är helt beroende av att många av oss kan hantera väldigt stora informationsflöden (som vi blir stressade av), och vi är helt beroende av vårt samhälle för att kunna skriva, utbyta idéer och läsa på det sätt som vi gör. Och däri ligger paradoxen med informationsstressen

Jag hoppas att du inte tar det som något påhopp eller jätteaggressiv kritik. Det du skrev fick mig bara att börja tänka.

Lycka till med nya bloggen! Hoppas att den fungerar bättre för dig än den gamla.