Förutom Guillou är Jerry Williams en husgud ihusetjagväxteupp. Han kallas kärleksfullt Sherry (eller är det Cherry?) och är allmänt avgudad. Han spelas alltid på högsta volym och det SKA sjungas med!

När jag är nere och inte har ro att läsa en Hamilton, så funkar det ofta med Git it, Who’s gonna follow you home eller Billy Jean, Charlie Brown & Suzie Q för att få mig på bätre humör. Jag har knappt hört karln prata, så jag tog och lyssnade på hans sommarprat häromkvällen. Och jag är förstås inte det minsta biased när jag tycker att han verkar vara en jävligt rolig kille. Skön och varm. Och mer musikaliskt skolad än jag hade trott.

Jag googlade honom och förutom att jag hamnade i en jättelång Flashbacktråd där hans släktskap med en otrevlig, tillika brottslig, Fernström diskuterades, så hittade jag en artikel där han (bland annat) diskuterar sin familj. Närmare bestämt så här:

Du och din hustru har varit gifta i 25 år och har två döttrar tillsammans ?

- Mm, men jag snackar inte om sånt egentligen.

Är det för att skydda privatpersonen Erik Fernström?

- Nej, jag tycker bara att det blir corny när man pratar om kärringar och sånt. Det blir nästan som att de är någon sorts bihang.

- Jag hade blivit jävligt förbannad om jag hamnat i den rollen. De har ju en alldeles egen power. /…/

Respect, Jerka. Familjen snackar man inte om i relation till Erik-som-Jerry. För de har en alldeles egen status. Som självständiga. Respekt, kallas det.