Jag har haft samma utseende på bloggen sedan flytten hit april 2008, så jag tänkte att det var dags att förändra lite

Så får jag Tove Janssons Det osynliga barnet av min mamma bibliotekarien. 

Och upptäcker att Janssons värld och de figurer som finns däri ju är jättemysiga! Mysiga med en underton av melankoli och sorg, men oxå av värme och kärlek!

I Det osynliga barnet finns även novellen ”Mumintrollens jul under granen i snön”, som måste ha varit förebild för tv-programmet som skrämde mig så. Muminfamiljen väcks mycket riktigt mitt i vintern (av Hemulen) och får höra om den annalkande julen. Som verkar jättefarlig eftersom alla runt omkring är så stressade och det är så mycket att fixa! En gran som måste kläs, ljus, presenter och så mat. Så det gör de. Men ingen katastrof kommer. Så de går in och lägger sig igen. Och lämnar julen till knyttet och hens släkt.

Novellerna är så vackra, så varma, och karaktärerna så underfundiga att hela jag blir alldeles varm inombords. Det här är en bok jag kommer att återkomma till de dagar när världen är lite vissen och brun. Och tänk att få läsa den högt för ett barn!

Och må 2012 års först utläst bok sätta en trend för det kommande året med goda läsupplevelser: jag har läst Jane Austens Övertalning. Åh, ska Anne Elliot få sin kapten Wentworth till slut? Eller ska hon falla för mr Elliot?

Anne Elliot övertalades att slå upp förlovningen med sin älskade kapten Wentworth, då han inte var tillräckligt rik. Åtta år senare träffas de igen och då är Wentworths ekonomiska situation en helt annan. Ska de få varandra?

Jag satt större delen av gårdagseftermiddagen vid köksbordet och önskade ömsom att jag läste snabbare, så att jag skulle få reda på hur det gick, ömsom att boken aldrig skulle ta slut, så att jag skulle få fortsätta befinna mig bland de underbara formuleringarna. Fantastiskheten suckade när han förstod vad jag läste och utbrast ”Harlequin”, vilket resulterade i en diskussion kring vad dessa böcker är och om Austens böcker är sådana (NEJ hävdar jag med emfas, jo, hävdar sambon. Dock utan att ha läst varken Harleqinböcker eller Austen, tror jag bestämt…).

Jag älskar Austens blick för det subtila i det sociala spelet: de ack så viktiga blickarna som personer utbyter, det sätt på vilket en inbjudan görs. Jag älskar att hon som författare så tydligt tar ställning för Anne mot hennes löjlige far och ytliga syster. Och jag gillar verkligen Anne! Hon känns så modern!

Jag börjar oxå känna igen det Austenska. Flicka i socialt relativt välordnad familj (i Övertalning dessutom med ekonomiska bekymmer) ska bli gift. Frågor gällande börd och social status går såklart före kärlek, vilket orsakar hjärtesorg. Längtan och trängtan uppstår på avstånd, ety sociala konventioner tillåter inte öppen kommunikation hur som helst. Utmanare i form av man med rätt social status/börd kommer in på banan. Spänningen olidlig. Sedan kommer slut och läsaren kan somna med leende på läpparna.

Av de Austenromaner jag har läst (Emma och Stolthet och fördom) är Anne min favorithuvudperson och Övertalning min favoritbok. Den är kortare och känns ”tightare”. Det var den sista Austen skrev och utkom postumt, så kanske hade hon här hittat sin form. Den är det austenska universat i kondenserad form, med ironi, skarpsynt iakttagande av relationer, det sociala spelet och de fångande sociala rollerna. Och så den vackra vackra kärleken.

Så jag fortsätter att skriva, fast om läsning som berört mig. Jag funderar även på att ha en ”Läst år xx”-lista, där jag ändå kan notera alla böcker jag har läst. För min egen skull. För att det är lite roligt att se hur mycket jag läser varje år. Men den tanken är inte helt färdigtänkt än..

Så årets första inlägg får symbolisera en nystart. På ett år jag hoppas blir fyllt av läsglädje, av nya fantastiska läsupplevelser och en blogg fylld av Bra Läsning.

Uppifrån och ner:

One Day av David Nicholls

En dåre fri av Beate Grimsrud

Bombyx av Anne Rambach

Den röda soffan av Michélle Lesbre

En ängel vid mitt bord av Janet Frame

Carved in bone av Jefferson Bass

Zojas hus av Bertill Torekull

Jag är allt du drömt av Ali Smith

Den sanna historien om Inga Andersson av Björn Larsson

Jag är tveksam till om jag längre tycker det är roligt att blogga om böcker. Jag läser fortfarande böcker, och bloggar om böcker och tidningar om böcker och recensioner om böcker.

Dock växer högarna med oombloggade böcker och de representerar enbart ”måsten”. De blir liggande på skrivbordet och är mest i vägen. Jag vill ju gå vidare mot nya bokkärlekar, nya äventyr, nya verk att förälska mig i!

Böcker och läsning ska ju inte vara förknippat med måsten i min värld, så kanske är det dags att sluta. Eller kanske att skriva även om annat, på en annan plats. Där kanske böckerna är med på ett hörn. Tillsammans med en massa annat.

Varför läser ni min blogg? Vad är bra med den?

von Wright, G H (2003) Vetenskapen och förnuftet Bonnier Förlag. 20 kr

von Wright, G H (2003) Myten om framsteget Bonnier Förlag. 20 kr

Lessing, D (1995) A ripple from the storm. Harper Perennial. 50 kr

Lessing, D (2002) A proper marriage. flamingo modern classic. 50 kr

Lessing, D (1993) The four-gated City. flamingo modern classic. 50 kr

Alla böckerna är faktiskt olästa. Kommer från rök- och djurfritt hem. Vid intresse, maila mig på camillasbokladasnabelagmailpunktcom. Frakt tillkommer på priserna.

Arvid och Lydia förälskar sig en sommar i 1900-talets början. De skiljs åt, men kan inte sluta tänka på varandra. Livet drabbar dem båda två och först gifter sig Lydia och därefter Arvid. Bara inte med varandra. De lever sina liv, som man gör, med barn och man och bekymmer. Och kan inte sluta tänka på varandra. Och så träffas de. Och kan inte låta bli varandra.

Söderberg berättar Arvids historia och jag tyckte allt när jag läste den att Lydias sida av historien oxå behövde berättas. Jag tyckte dessutom att Lydia hörde hemma i en modernare tid. Jag förstår varför Sundström placerade historien i 1970-talet. Grundhistorien funkar dock i båda tidsåldrarna, då trohet/otrohet och stark kärlek väl är ganska tidlösa ting.

Jag har blandade känslor inför både Arvid och Lydia och deras förhållande, ety jag tycker inte om otrohet. Det är elakt, egoistiskt och fegt, men i Lydia och Arvids fall dessutom enda möjligheten för dem att få varandra. Å ena sidan håller jag på den starka kärleken och den uppenbara attraktionen som finns mellan de två. Å andra sidan tycker jag de är lumpna och fega. Och jag vacklar än hit, än dit.

Lydia är befriande modig som går emot samhällets konventioner, även om det kostar henne mycket. Arvid är fast i sina illusioner om kvinnan. Och så är de så innerligen kära. Och låter de så kallade köttsliga lustarna styra. Dock inte utan att våndas över det. Och jag fortsätter att vackla.

Söderberg berättar historien vackert, även om jag inte faller så fullständigt för språkhanteringen som andra gör. Otrohetshistorien står lixom i vägen och skaver. Bokmania poängterar det vackra i hur Söderberg använder årstiderna i boken och jo, ja, det är väl fint. Men så är otroheten där och skaver igen. Och skildringen av Stockholm som Söderberg gör är nog vackra, men de är alls inte så centrala i min läsning. För där är nåt som skaver.

Jag tycker mig i Sundströms bok se tankeembryon till Maken, när hon låter Lydia resonera fram och tillbaka kring sin situation. För Lydia kom 1973  och Maken 1976.

Jag är dock helt enig med mig själv i att båda böckerna faktiskt är stora läsupplevelser. Framförallt tillsammans.