Åh, herregud, vilken bok! Jag bara instämmer i all praise som har regnat över den här boken. Den höll mig vaken till strax efter 04 och bitvis vågade jag knappt titta mig runt i rummet.

Journalisten Mikael Blomqvist behöver en time-out, efter att ha blivit dömd för förtal mot en finansman. I samma veva dyker ett mycket attraktivt uppdrag upp: att skriva en industrilegends självbiografi, eller i själva verket utreda vad som hände med Harriet, som försvann för över fyrtio år sen. Och sen tar historien all världens väg. Under den stillsamma ytan i små orter kan det dölja sig fruktansvärda hemligheter. Vilket skulle bevisas.  Den är både välskriven och vältänkt!

Det hade kunnat vara långtråkigt och dötrist, men blir alldelels alldeles…uunderbart.

Jag tror dock inte att Larsson har åkt motorcykel, för det går inte att köra i över 100 km/h, utan vare sig hjälm eller glasögon. Eller jo, det går, men man kan inte hålla ögonen öppna för fartvinden, så man kommer nog inte så långt. Och sen blir jag inte klok på Lisbeth. Hon påminner om en ASPig vän till mig, så jag tycker om henne, men hon är konstig och irrationell. Fast, så kanske det är att vara riktigt ASPig, jag vet inte…

Och jag håller nog med…hm, en annan bloggare vars namn jag nog har glömt, tyvärr: den här boken har nog hypats en del av att författaren är död.

Annonser