Argentinsk matematikdoktorand anländer till Oxford för att plugga. Bor inneboende hos tant med söt niece som tar hand om henne. Det dör folk lite här och där och det tycks som att morden utförs med matematiska förtecken.

Han blir förstås indragen och oj, så mysigt det blir. Ja, död är förstås aldrig mysigt, men hela boken går i ett mjukt tempo som aldrig känns stressigt eller för spännande. Lugnt, metodiskt, men utan att avslöja för mycket för läsaren. Och lagom mycket matematik, även för en som inte är så insatt.

Jag tycker matematik och logik är intressant och fascineras av systematik både i mattetal och brottsutredningar. Tror det är därför jag gillar den här boken så mycket.

Dock känns huvudpersonen lite platt. Det går lite för lätt att bara anpassa sig från Argentina till stockkonservativa Oxford, inga kulturkrockar upplevs, inga identitetsfunderingar eller ”var hör jag hemma”-tankar, som man kan tänka sig uppstå när man flyttar en bra bit över jordens yta. Han är jättemysig, det är inte det, men allt går lixom lite för enkelt. Han finner sig väldigt lätt i nya miljöer och visar inte mycket osäkerhet i de nya situationer han ställs för. Antingen är han hiskeligt väluppfostrad och döljer sin osäkerhet även för läsaren, men vem blir inte nervös när man landar i ett nytt land?

De andra karaktärerna känns mer genomarbetade; de kan vara osäkra, ledsna, arga, förtvivlade, fundersamma, d.v.s visa upp både smickrande och mindre smickrande karaktärsdrag.

Jag tycker ändå om boken just för tempots skull. Den är lagom klurig och att det presenteras en del matematik i den är oxå en bonus, för konstiga samhällsvetare som en själv som är lite lagd åt det hållet. Den hade gärna kunnat få vara lite längre, dock.

Annonser