Jag antar en av Malins bokfemmor igen. Den här gången handlar det om utländska böcker (ej böcker från UK eller US). Alltså:

Temat för veckans Bokfemma är utländska författare. Nämn dina 5 favoriter – böcker eller författare – av utländsk litteratur (EJ US eller UK!).

(Utan inbördes rangordning)

*”Med högklackade skor i Sibiriens snö” av Sandra Kalniete. Kalniete är född i Sibirien av föräldrar porterade från Lettland och boken handlar om hennes familj som straffas för att tillhöra vad regimen anser är fel samhällsklass. Så de blir porterade till Sibirien. Kalnietes föräldrar träffades och gifte sig i Sibirien, men kom ursprungligen från Lettland. De blev porterade tillsammans med sina respektive föräldrar. Och boken handlar om just det.

Kalniete skildrar familjens vardagen på ett sätt som både är unikt och representativt, fruktansvärt och intressant. Stalintiden kan jag inte mycket om och den här är likt Fogelströms Stad-serie ett bra sätt att från de små människornas synvinkel få en förståelse för en stor samhällsomvälvning (låt vara att en stads tillväxt och förvandling är väsensskild från det som jag har förstått tilldrog sig under Stalintiden. Men ni kanske förstår poängen…) Jag vurmar lite för de små människorna i samhället. Det bidrar till att tycka om den här boken.

*”Döttrarnas rike” av Yang Erche Namu. Titeln anspelar på en matriarkalisk region av Kina. Döttrarna värderas högre än sönerna och några ord för ”pappa” eller ”äktenskap” existerar inte. Yang Erche Namu växer upp och trotsar traditionen som säger att hon ska leva sitt liv på den plats hon föddes. Hon har en vilja av stål och en sångröst inte av denna världen och lyckas bli antagen vid Shanghais musikkonservatorium och till ett liv som ungdomsidol och en karriär som sångerska.

Annorlunda bok om Kina och kvinnor. Det är ett tag sedan jag läste den, men jag minns att jag förvånades över det självklara i att världen var som den var; att kvinnor var de som var högst värderade. Så socialt inlärt är alltså det… Bra som tankeställare, men inget skönlitterärt mästerverk. Platsar förmodligen bättre under faktapocket.

*”Den stängda boken” av Jette A Kaarsbol. Den här hörde till en av de första böckerna jag skrev om på den här bloggen (vilket gör att jag tycker det är lite trist att nämna boken igen, jag vill ju gärna skriva om nya böcker, men den här är så bra att jag gör ett undantag). Bra om relationer, konventioner och människors roll i sitt samhälle.

*Tillsammans är man mindre ensam” av Anna Gavalda. Liksom ovanstående post har jag läst och skrivit om den tidigare och lixom ovanstående post är den här ett definitivt undantag mot att skriva om böcker två gånger på bloggen. Den här boken är fantastisk och jag saknar fortfarande karaktärerna i den. Har ej heller läst något annat av författaren, för att jag inte vill veta att hon har diktat upp än fler karaktärer, vilket skulle bevisa att hon har diktat upp Camille, Philibert, Franck och hans mormor.

*”Brott och straff” av Dostojevskij. Den här boken har jag aldrig läst färdigt, för att Raskolnikovs ångest går genom boksidorna och in i min kropp. Jag upplever den som oerhört obehaglig, samtidigt som jag beundrar Dostojevskijs sätt på vilket han lyckas förmedla känslorna. Det är en sak att kunna skriva om ljusa känslor som kärlek, glädje och lycka, eftersom de känslorna är ”tillåtna” i vårt samhälle och språket för att beskriva dem därmed mer lättillgängligt. Att skriva om ångest, skuld och tankar och känslor som vårt samhälle stämplar som ”förbjudna” är inte lika lätt, inbillar jag mig. Brott och Straff platsar in på min lista inte för att boken är en favorit att läsa, utan för att den är skickligt skriven och den är en favorit att undvika. Den är en klassiker och jag förstår varför och undviker den av just den anledningen.

Annonser