Så var sista delen i Garnethilltrilogin utläst. Vad jag tyckte om del ett och två kan du läsa här.

Poor Maggie bor kvar i lägenheten där hennes älskare mördades och försörjer sig genom att sälja illegala cigaretter på Paddy’s Market tillsammans med Leslie för att betala sina skatteskulder. Samtidigt är storasyster Una gravid och hon har betalat för att äckliga pappa Michael ska komma tillbaka till familjen för att se sitt barnbarn. Maggie våndas över att Michael ska utsätta Unas barn för det hon själv blev utsatt för och funderar över vad hon ska göra åt saken. Den gamla damen i ståndet bredvid Maggies på Paddys dör strax innan hon ska upp i rätten i ett mål mot sin son och Maggie blir misstänksam och börjar nysta i vad som egentligen kan ha hänt. Och hittar betydligt mer och värre saker än vad hon har tänkt sig.

Rättegången mot Douglas mördare närmar sig och Maggie får otäck post som påminnelse om att helvetet inte är över. Hon tittar allt djupare i whiskyflaskan, men vill inte inse att hon kan ha problem med drickandet, trots att hennes vänner ber henne se över sin alkoholkonsumtion. Dessutom har Maggie blåmärken i ansiktet som hon inte minns hur hon har fått.

Nu lider jag verkligen med Maggie. Privat har hon nog problem med spriten och en återvändande far som har utnyttjat henne och dessutom råkar hon in i ännu mer elände. Samtidigt engagerar hon sig för två personer hon knappt känner: sitt ofödda syskonbarn och en gammal dam på marknaden där hon jobbar, vilket jag beundrar henne för.

Trots all skit, allt sexuellt utnyttjande och övrigt elände, så är den här boken bra. Mina beskriver eländet skickligt och trovärdigt och läsaren vill trots allt veta hur det går. Eller kanske tack vare eländet: man vill ju veta hur det kommer att få för alla inblandade. Titeln ”resolution” inger vissa förhoppningar om någon sorts lösning, men det dröjer länge innan det blir helt klart att någon sådan är på gång. Texten och historien förs hela tiden framåt och slutet tycks aldrig komma -menat på det bra sättet: det händer så mycket som man som läsare vill få klarhet i innan boken är slut.

Det var skönt att få closure, ändå, så här när trilogin är avklarad. Jag trodde länge att det inte skulle bli något slut överhuvudtaget; länge såg det mer än nattsvart ut.

Annonser