Sara är trettio, småbarnsförälder, radiojournalist och oääääändligt trött. Och bitter. En riktig bitterfitta, faktiskt. När lille knodden är utklämd börjar mannen veckopendla och ser knappt sin son förrän denne är tre månader. Och har mage att klaga på att Sara vill ha avlastning (=sova hela nätter) när han är hemma. Han har ju jobbat hela veckan, ju! De hamnar så småningom hos familjeterapeuter som ler överseende när paret berättar att de vill ha rättvisa i sin tillvaro. Rättvisa i ett parförhållande är visst överskattat. Så hon drar iväg en vecka till ”tönt-Teneriffa” för att sova. Och tänka. Över hur eländigt det är att vara kvinna, eftersom det är så himla svårt att vara jämställd.

För att vara så bitter är hon jädrans klarsynt, den där Saran. Min erfarenhet av bittra människor är annars att de har fastnat i ett evigt papegojande om hur bittra de är. Sara är skarptänkt och intelligent. Och därför jädrigt bitter.

Jag är inte gift, har inga (små)barn och inget heltidsjobb. Mitt livspussel ser således annorlunda ut än Saras, men jag brottas ändå med många av hennes funderingar och inser att om jag inte aktar mig så kan jag bli lika bitterfittig. För jag tycker allt att det är ett rätt negativt ord. Jag vill vara konstruktivt ilsken över orättvisor, så att vi kommer nån vart här i världen. Om man har blivit bitterfittig, så har väl ilskan bara surnat. Eller?

Plöjbok med mycket tankemat. Jag läser och blir så arg på Saras sambo som tydligen inte fattar nånting om att bli förälder, utan mest tycks se sonen som en accessoar till Sara och inte som ett ansvar som även är honom givet. Ett ansvar som han bara smiter ifrån och lämpar över på henne som en påse tvätt. Så gör man bara inte!!

Må inga småbarnsmammor någonsin drabbas av karlar som honom. Må blivande föräldrar i fortsättningen diskutera och bestämma om föräldraledighet innan knodden är där. Långt innan. Må föräldrar dela på föräldraledigheten, låta sin partner växa och vara sig själv samt älska sina barn och varandra besinningslöst.

Må fler läsa bitterfittan och annan litteratur, så att vi kommer nånstans i den här jävla världen.


Men det finns ju såklart en massa bra pappor här i världen. Och några av de bloggar. Som Alvas pappa, Leos pappa, och Isabellas pappa.

Annonser