Jag tilltalas i vanliga fall inte av böcker av den här typen: med många huvudkaraktärer och med handling som utspelar sig över en lång tidsperiod. Ändå var det något med ”Storm över Frankrike” som jag fastnade för. Bokens historia hör dit. Némirovsky skrev romanen under brinnande krig (WW2), tvingades på flykt och gasades till slut i ett koncentrationsläger (hon tillhörde en rysk-judisk bankirfamilj). Manuskriptet var en av få ägodelar som i en resväska bevarades av hennes dotter, oxå på flykt. Boken utgavs långt efter krigsslutet.

Boken handlar om Frankrike under ockupationen 1940-1941 och är uppdelad i två delar. I ”Junistorm” får vi följa ett antal grupper som lämnar Paris för att fly undan tyskarna som är på väg att invadera staden. Hög som låg tvingas lämna staden hals över huvud och vi följer dem när de packar sina tillhörigheter och när de beger sig ut ur Paris. Némirovsky skildrar väldigt skickligt vad som psykologiskt händer med människor i kris och under press, vilket i praktiken innebär att de uppvisar ett gäng avskyvärda egenskaper. Hon skildrar mycket mycket trovärdigt både rikas och fattigas kamp för att komma ut ur Paris med livet i behåll och det känns inte märkligt att den allvetande berättaren byter person att fokusera på (vilket är mitt intryck från andra böcker av samma karaktär).
I ”Dolce” utspelar sig historien i en by dit en invasionsstyrka kommer. Fransmännen är inte förtjusta i det, milt uttryckt, men fogar sig och inkvarterar tyskar i sina hem. Bemöter dem dock med tystnad, fäller rasistiska kommentarer där bakom gardinerna och svär över de flickor som roar sig med tyskarna kvälls- och nattetid. En tysk officer inkvarteras hos två kvinnor, en yngre kvinna med sin man tillfångatagen och hennes svärmor, bittter över att svärdottern och inte sonen som har sin frihet. Och tysken är, sin tyskhet till trots, en vänligt sinnad varm människa.

 

Jag ska erkänna att jag är hjärtinnerligen trött på andra världskriget. Det analyseras strategier, vapenslag, politik till den grad att jag snart krääks. Den här historien skildrar dock kriget från de drabbades sida: människorna i de samhällen som invaderas och ockuperas, liksom de soldater som blir utkommenderade i kriget, berättar om hur det är att överleva i krig. Den har spår efter så mycket egenupplevt att fasorna, rädslorna och de små stråk av lugn, lycka och kärlek som finns mitt i det fasansfulla blir så mycket trovärdigare, så mycket mer levande.

 

Krig är ett strategispel med riktiga människor som spelpjäser, där spelplanen inkräktar på, och läggs över, vanliga människors liv och levnadsutrymme. Makthavarna, strategier och taktikanalyser är tacksamt långt borta i Némirovskys bok, både i historien och hos karaktärerna. För kriget drabbar sällan dem så hårt som vanliga dödliga.

Annonser