De bokhororna, de bokhororna.. Jag läste om ett alternativ till Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam på bokhoras blogg och eftersom jag var så förälskad i den boken, så hoppade jag genast iväg till bibblan för att låna hem ”Utan mig” av Marie Desplechin.

Olivia hyr, som Camille, ett vindskrypin i ett hus i Paris och försöker få ordning på sitt liv. Hon umgås allt tätare med hyresvärden, en tvåbarnsmor som sliter som spökskrivare. Och vänskapen växer.

Det är bättre än Tillsammans. Och värre. Fast bättre. Fast värre. Olivia har en fruktansvärd historia, men boken är berättad i högre tempo med annan berättarteknik och faktiskt lite bättre, kan jag tycka. Personerna är lite mer oförutsägbara, lite mer realistiska, än i Gavaldas roman.

Och jag blir helt varm i kroppen av den omtänksamhet och kärlek som visas, mellan barnen och Olivia och oxå mellan modern och Olivia. Och förbannad för att Olivia har fått en så jävlig start på livet.

Sen stör jag mig lite på modern som berättare. Det är ibland inte helt lätt att förstå hennes reaktioner, men när jag har läst vidare en bit, så inser jag att det jag inte förstår hos henne, är sånt jag inte har förstått när det gäller mig heller. Så kanske är det rätt bra, ändå. Sådär mänskligt rörigt, som det kan bli ibland.

Berättelsen dessutom hoppar lite i tiden. Jag har ibland svårt att avgöra om de händelser som det berättas om sker efter varandra även i tid, eller om det har förflutit tid dem emellan. Det stör mitt lästempo, då jag ibland tvingas stanna upp och fundera över hur händelserna hänger ihop.

Dock blir jag inte lika förtjust i de här människorna som i Camille, Philibert och de andra. Jag blir helt enkelt inte lika kär i den här boken, så är det.

Annonser