Den här boken inser jag att jag har saknat sen jag flyttade hemifrån. Sen jag blev sambo har det blivit än tydligare att mat och matlagning kommer rätt långt ner på prioriteringslistan (för oss båda): mat har fått en annan roll i och med att vi båda två har fått mer att göra och träning, vänner och annat schemaläggs utan hänsyn tagen till framförallt middagstider. Lunchen blir rätt så regelbunden tack vare skola/jobb, men på helgerna är det sällan lunch och middag är regelbundet. Jag har dock inte blivit klok på hur jag ska hantera det -mat är ju trots allt livsnödvändigt. Och oftast ganska gott. MEN det tar tid att både laga och äta.

Jönsson och Jönsson är till stor hjälp här! De gör för det första en väldigt bra analys av hur måltidens status har förändrats över tid (vilket ger bra tankemat till en sociologinörd…), från stenåldersmänniskornas livsmedel, till bondefamiljen och över till vår tid där vi har mat i överflöd, men paradoxalt nog ändå äter så dåligt. I den paradoxen ligger nog mycket av gåtans lösning oxå; i och med att mattillverkningen har börjat tas för given, så tycks vi även ta matlagningen för given. Framförallt när det inte går så fort som i matprogramen på TV.

Den trenden tillsammnans med den ökande omfattningen av våra fritidsintressen blir tillsammans en katastrof: för hur bra presterar vi på på Mc-food och mellanmål i längden? Risken är att det blir kvantitet istället för kvalitet av de fritidsintressen som vi knökar in i kalendrarna.

För det andra ger författarna bra och handfasta tips på hur man kan styra upp det, så att man får bra mat även med mycket annat att göra i livet. Som att ha matdagar: tisdag fisk, torsdag köttfärs, onsdag "färdigmat" etc, allt för att göra det lättare att komma på middagsförslag. Ett annat bra tips är att komma på och skriva ner recept man kan slänga ihop med hjälp av stapelvaror, när alla andra förslag tryter. Eller att göra storkok när man liks står vid spisen: koka bönor när man steker pannkakor till exempel.

Jag lever på begränsad budget, vill inte lägga hur mycket tid som helst på matlagning och har hög förbränning (och därmed känsligt blodsocker), så jag vill ha så mycket energi per tugga och krona som möjligt. GI-mat är därför yppans för mig och det känns som att det kan vara ett tips i tider där mat inte ska ta någon tid, men man gärna ska vara mätt lääänge.

Mitt bästa tips 1:göra storkok av bönor och sen frysa in (alternativt alltid ha bönburkar av varierande slag hemma), för bönor kan man ha i nästan vad som helst (har inte provat det i pannkaka än..). En snabb bönsallad slänger man ihop med olivolja, sardeller (kan bytas ut mot lite salt om det kniper), saft och skal av en citron (kan bytas ut mot varianten på flaska vid kris) och salt och peppar. Det kan man gå och träna på, alternativt stå sig en hel eftermiddag på i skolan. Förutsatt att man gillar bönor, då förstås 🙂

Mitt bästa tips 2: tänk att det som redan är inplanerat tar längre tid, så hinner du äta innan/efter: tar träningspasset 1 h, så skriv in 30-45 minuter (eller hur mycket som behövs) i almenackan, så att du hinner äta. Vips så har du mattid! (Funkar om man som jag är kalenderfascist…)

Hur gör ni för att få maten och det övriga livet att gå ihop?

Uppdaterad 22.35: I bönsalladen ska det oxå fiiinhackas i en eller två vitlöksklyftor, beroende på hur mycket man tycker om och hur mycket bönor man har och det funkar nog med de flesta sorter: min favorit är kidneybönor, men även vita bönor i varierande storlek funkar.

Annonser