Kathy misshandlas svårt av sin far under uppväxten och skickas till slut in i Irlands ungdomsvårdsanstaltssystem (längsta ordet idag!). Hon hamnar så småningom på ett av de tydligen rätt många magdalenatvätterierna som fanns under 1900-talet på Irland. Tvätterierna drevs av katolska kyrkan och tvättade för sjukhus och fängelser bland annat och O’Beirne skriver om om att kvinnorna som tvingades arbeta i dem utsattes för tvätt- och blekmedel utan skyddsutrustning.

Hon skriver om en slavtillvaro, där nunnorna hänsynslöst bestraffar de som inte lyder deras minsta nycker, och där de intagna på barnhemmen och tvätterierna tvingas slita för nästan ingen mat alls. På de psykiatriska anstalterna där hon så småningom hamnar berättar hon att hon utsattes för ECT-behandling och där droger som Lergigan testades på de intagna. Hon beskriver oxå hur hon utsätts för grova sexuella övergrepp av präster i den katolska kyrkan.

Historien är fruktansvärd. Jag har hört talas om övergrepp dolda under religionens mantel (de katolska präster som anklagades för att vara pedofiler i USA, till exempel), men aldrig kunde jag tro att det kunde vara så här illa. Myndighetsmissbruk är bara förnamnet, för det verkar som att den katolska kyrkan har utnyttjat det anseende den har haft i det irlänska samhället; gett sken av goda gärningar, medan det i själva verket enbart har fungerat som en täckmantel för övergrepp av alla tänkbara slag.

De ljusglimtar som trots allt finns är de vänner hon gör på de institutioner där hon vistas och den dotter hon föder, som bara lever ett par år. Och hon överlever. Väldigt översiktligt behandlas dotterns födsel och död och även den terapi som hon går igenom. Hon driver oxå kampanjer för att det som skedde på Magdalenatvätterierna ska erkännas av den irländska regeringen.

När jag så googlar på Magdalenatvätterierna och författarens namn (för att stilla min nyfikenhet) upptäcker jag, förutom att det finns en film och en del tidningsartiklar om "Maggies", men framförallt att O’Beirne är kraftigt ifrågasatt. Hon anklagas av sin familj och Let Our Voices Emerge (en organisation av barn som INTE blev misshandlade på barnhemmen) för att hitta på sin historia. The Sisters of Our Lady of Charity, som har drivit ett Magdalenatvätteri, har oxå meddelat att ingen person vid namn Kathy O’Beirne nånsin har vistats hos dem.

Det som iaf tycks vara sant är att Magdalenatvätterierna faktiskt har funnits, att kvinnor tvångsintogs och tvingades arbeta under slavförhållanden(1). Det tycks oxå vara sant att våldtäkter och andra övergrepp förekom på dessa anstalter (även fast jag inte hittar några källor om det på nätet). O’Beirnes historia som typ är alltså sann. Vad bråket gäller är alltså om hennes historia är sann eller påhittad.

Författaren har inte kunnat producera några bevis för sin sak. I boken sägs att namn förfalskades när barnen/kvinnorna togs in, att det underläts att upprättas dokument för att dölja sakernas natur (övergrepp, födslar av utomäktenskapliga barn som resultat av övergrepp, etc), något som mycket väl kan ha skett, men som inte direkt hjälper hennes sak. Hon och hennes medförfattare har medgivit att det finns dokumentation som stöder hennes berättelse, men har inte kunnat uppvisa några. Hennes medförfattare säger oxå i en annan intervju att det aldrig har funnits någon dokumentation. Intervjun gjordes av en journalist som senare skrivit en bok om "Kathy’s real story", d.v.s vad han säger är den rätta versionen.

På bloggen kathystoryscam.blogspot.com kan man läsa mycket info från hittepå-sidan. Hos The Grumpy Old Bookman kan man läsa hur diskussionerna går mellan de som tror på O’Beirnes historia och de som tror att det är lögn och bedrägerier.

Av det jag hittills har läst tycks hittepå-sidan vinna. Jag har inte hittat något skrivet av sant-sidan annat än känslomässiga åsikter och O’Beirnes bok. De tidningsartiklar jag har läst (visserligen av de som Kathystoryscam har valt att publicera) ifrågasätter sanningshalten i påståendena och lutar åt hittepå-sidan.

Om min slutsats är korrekt, d.v.s att O’Beirnes historia är påhittad, men att historien som typ är sann, så blir jag heligt förbannad å de verkliga offrens vägnar. Både för att övergrepp har förekommit och att de doldes av kyrkan, men framförallt för att det finns folk som profiterar på existensen av dem för egna syften (vilka de nu kan ha varit…). Det är tillräckligt illa att det har hänt de verkliga offren och det vi behöver lägga energi på är INTE en sån här debatt, utan att se till att ta hand om de Maggies som har överlevt men framförallt se till att det aldrig någonsin upprepas!

Och är O’beirnes historia sann, så blir jag oxå heligt förbannad. Av nästan samma orsaker som ovan; att övergreppen har förekommit och att de har dolts av kyrkan.

Har ni har läst något om Magdalenatvätterierna? Och vad tror ni om O’Beirnes historia? Är den sann eller hittepå?


Källor:
1)http://en.wikipedia.org/wiki/Magdalen_Asylum, http://www.theage.com.au/articles/2003/04/04/1048962932185.html

Annonser