Jag har ju alldeles glömt att skriva om Guillous "Fienden inom oss". Jag gav den som mp3-bok till Fantastiskheten i julklapp, men det föll sig så att det blev jag som lyssnade på den först, ety jag behövde inviga min mp3-spelare. Som vanligt i Guilllous ljudböcker är det Thomas Bolme som läser och att han är vald med omsorg märks; hans röst passar verkligen för Guillous böcker. Att ha Bolme i öronen när man storhandlar/tvättar/gör annat tråkigt är som vanligt en fröjd.

Säkerhetspolisen gör ett tillslag mot och för bort ett antal familjer i en Stockholmsförort, utan att de får veta varför de är gripna. Nästa dag är den största nyheten i media att Sverige har räddats från "den största katastrofen någonsin" eftersom "Al-Quaida i Sverige" har oskadliggjorts. Därefter blir det dock knäpptyst.

Eva Johnsén-Tanguy på Ekobrottsmyndigheten nappar på ett jobberbjudande inom säkerhetspolisen och hamnar som förhörsledare för de terrorister som häktades innan det blev helt tyst. Har man läst sin Guillou känner man igen namnet Tanguy som namnet på Eriks Pontis rumskamrat i "Ondskan" och mycket riktigt är Pierre Evas man. Han och Erik Ponti är bästa vänner och i kriget mot terrorismen hamnar Erik och Eva på helt olika sidor.

Temat för "Fienden inom oss" är vad som händer med rättssäkerheten och demokratin i kriget mot terrorismen, en synnerligen angelägen fråga i en tid av the war on terror och där personer kan få sina tillgångar spärrade om de associeras med terroriststämplade organisationer. Guillou är, som vanligt, inte speciellt otydlig i sina resonemang, varför de politiska/rättsliga resonemangen känns för långa och tjörviga. Jag fattar ju poängen rätt tidigt, fast han vill förmodligen visa alla sätt på vilket det kan bli fel, vilket väl i sig är någon sorts poäng, även om jag tycker att han misslyckas.

Den riktigt stora behållningen med boken är dock historien om Pierre och Eva. Sedan jag läste "Ondskan" har jag varit nyfiken på vad som hände med Pierre Tanguy och äntligen äntligen får vi reda på det. Jag gillar hur Guillou återuppväcker karaktärer från gamla böcker och hur han så fint balanserar på gränsen mellan fakta och fiktion. Erik Ponti är ju Guillous alter ego i "Ondskan" och förekommer, förutom i "Fienden inom oss" i Hamilton-romanerna. Frågan som man som läsare ställer sig är ju hur verklig Tanguy är och vad mer som är verklighetsbaserat i hans böcker. Det skänker trovärdighet åt hans berättande, förutom att det gör en förbaskat nyfiken. Någon har sagt att den bästa lögnen inte ligger långt från sanningen och, tjaa, det tycks ju Guillou ha fattat 🙂

"Fienden inom oss" är en okej bok och en okej Guillou, men inte mer. Lite för långrandig, men kul med ny huvudperson och att få reda på vad som hände med Pierre.

Annonser