Två helt olika berättelser skrivna av samma skarpa penna och i väntan på Ensamhetens vin så kan det inte bli bättre. I Balen ska en bal anordnas av ett nyrikt par som för att göra debut i sociteten. Dottern nekas att vara med och förvisas istället till att sova i ett förråd den aktuella kvällen. Hon avskyr modern (som är den som förbjuder henne att delta) och hämnas därför. Enligt baksidestexten är hämnden "ett ögonblicks verk, men med förödande konsekvenser". Den hämnd som beskrivs är visserligen förödande, men absolut inte på det sätt jag hade väntat mig. Förödelsen är störst för den extremt statustörstande modern och det går dels ut över mannen, men främst över dottern.

Höstflugorna handlar om ryska gamla Tatjana Ivanova som ser världen förändras och förflyttas från revolutionsryssland till 20-talets Paris. Vemodigt så det förslår, fast jag tycker att "20-talets Paris" låter rätt glamoröst. Och det är vemodigare än jag tänkt mig, faktiskt vill jag fälla ett par tårar i slutet av berättelsen.

Som vanligt är Némirovsky mästerlig på att skildra interaktion mellan människor och känslor inom människor. Berättelserna är inte långa, men fylliga. De fyller precis sitt format och ska varken vara längre eller kortare. Jag föredrar förstås Nemirovskys längre berättelser (ju mer Iréne, desto bättre, liksom), men de här oxå riktigt bra. Hon är bra både i stort och litet format, något som förstås inte alla författare kan sägas vara.

Annonser