Alltså, jag vet inte vad jag ska tycka om den här boken. Mer än halvvägs in i historien höll jag på att tröttna: de ständiga litteraturreferenserna var lite roliga från början, men blev sen bara tröttsamma, berättandet gick i stå och historien gick inte framåt alls; man förstod att den Hannah som omnämns i början av boken är en centralgestalt, men ju längre in i berättelsen man kommer desto mer undrar man när hon egentligen ska bli så central, för allt börjar i en sån ofarlig ände om Blue, hennes pappa och The Bluebloods. Och det ständiga tjatet om Blues pappa, gud, så irriterande det blev till slut.

Men sen så vänder det. 3/4 in i boken ändras tempot radikalt, det läggs ut en massa trådar som är intressanta att följa upp och berättelsen blir riktigt spännande. Sådär Stieg Larsson-spännande (det vill säga att jag måste läsa färdigt innan jag kan sova). En riktigt klurig historia med intellektuell twist. Dock kommer vändningen för sent för att boken ska bli en riktig höjdare. Större delen av boken är en långsam ripoff på Donna Tartts "The secret History", men sen vänder den till att bli en whodunnit with a twist. I like twists, så den sista fjärdedelen av boken är en höjdare.

Jag vacklar lite i slutbetyget av boken. Det är ju bara den sista biten som är bra och den är inte så bra så att den väger upp resten, men jag skulle nog kunna rekommendera boken med en ordentlig reservation, enbart för att slutet är så bra. Kanske. Eller, jag vet inte riktigt…

Vad tycker ni?

Annonser