Camorran i Neapel är ”betydligt våldsammare, mäktigare och mer utbredd” än sin sicilianska motsvarighet, maffian. Saviano är född och uppväxt i Camorraland och använder hela sin lokalkännedom och sin fördel som inföding till att försöka förstå hur och varför camorran agerar. Och visst lyckas han.

Hans frustration och ilska över sin och resten av samhällets maktlöshet märks i vissa kapitel tydligare än i andra och det är verkligen förståeligt. Hur utmanar man en rörelse som är så mäktig att den skapar sina egna spelregler, helt utanför det övriga samhällets? En rörelse som är så profithungrig och så stor att den förmodligen kontrollerar en betydligt större del av världens ekonomi än vad vi någonsin kan förstå? Hur stoppar vi en sådan?

Instämmer i vad Bokhoras Caroline skriver om att Saviano skriver ur den vanliga människans perspektiv om hur camorran slår till. Men han beskriver oxå hur profithungern slår mot miljön och framställer hela Neapelkusten som en soptipp och hur Gudfadernfilmerna står som modell för hur camorristas och wannebe-camorristas talar, klär sig och bor. Han har kort sagt snickrat ihop en oerhört bra sociologisk beskrivning av camorran, om sociologen i mig får tala. 🙂

Annonser