Lily Dahl är 19 år, bor i lilla Webster i Minnesota, arbetar på the Ideal Café ovanpå vilket hon bor och smygkikar varje dag genom sitt fönster på konstnären på hotellet mittemot. Som av en händelse står han och målar vid fönstret, dock med duken bortvänd. Hon kryper ihop vid fönstrets nederkant, så att bara näsan sticker upp ovanför fönsterbrädan och drar sedan undan gardinerna. Hon jobbar morgonskiftet på kafeet och serverar varje dag samma stammisar samma frukost som de alltid har beställt.

Lily vill bli skådespelare, älskar Marilyn Monroes filmer och har fått rollen som Hermia i En midsommarnattsdröm som det lokala teatersällskapet sätter upp. Hon bor granne med gamla Mabel som skriver en bok nätterna igenom. Och sen kör det förstås ihop sig.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. Både efter att ha läst What I loved och efter att tjejen på Pocketshop spontant utbrast ”Vilken bra bok det här är” när jag köpte The Enchantment. Men tyvärr infrias de inte. Jag gillar början av boken bäst med beskrivningarna av småstadslivets vardag och Lilys fascination av konstnären. Och de erotiska bitarna som friskt slängs in när man minst anar det. Jag är mer nyfiken på grannen Mabel och ser likheter i målandet mellan konstnären och Leo i What I loved. Men Lilys skådespelarambitioner känns inte äkta och det hon dras in i känns helt osannolikt och kommer dessutom ganska plötsligt. Bitar av upplösningen känns dessutom rätt…oförklarliga. Och visst, vi förstår inte allt som händer i vår tillvaro, men jag tycker inte att Hustvedt beskriver det oförklarliga trovärdigt. Det blir lixom bara…konstigt.

Betyget blir ett ljumt okej. Då jämför jag iofs med ett av hennes senare verk, vilket kanske är orättvist. Men jag älskade verkligen What I loved och är inte alls förtrollad av Lily Dahl.

Vad tycker ni?

Advertisements