Hoppsan

Har man inte koll på sina grejer, då får man skylla sig själv, alltså.. I veckan fick jag en moochförfrågan från en tjej i Tyskland på Ya-ya-flickornas gudomliga hemligheter. Eftersom man får fler poäng om man skickar böcker utomlands och därmed kan moocha fler böcker av andra, så var det självklart. Men vart var boken? Inte i högen där jag har böckerna som är reggade på Bookmooch. Inte i bokhyllorna vid datorn. Inte nedanför datorn där det ibland kan ligga böcker. Inte i bokhyllorna i vardagsrummet och inte vid sängen. Det kan väl inte vara så att…eller kan det? Johodå: för ett par veckor sedan frisläppte jag samma bok via Bookcrossing. Hoppsan.

Nåja. Jag vill ju trots allt ha mina moochpoäng, så för hundralappen drygt är nu Ya-ya-flickorna på väg hem till mig från CDON. Annandag midsommar har nämligen inte så många IRL-bokhandlar öppet i den här stan. Åhléns var den enda och där fanns den ju förstås inte. CDON var för övrigt den enda nätbokhandeln (som jag hittade) som hade boken på lager, dessutom. Dagens i-landsproblem, alltså 😉

Investeringen i ny bok+frakt till Tyskland hoppas jag i slutändan ska ge mig ett par tre böcker till, gratis hemskickade via Bookmooch (och jag hoppas tjejen som får boken har vett att uppskatta den ;)). Visst hade jag kunnat neka henne moochningen och helt enkelt säga sorry, den här har jag inte längre i min ägo, men nej, jag vill ju kunna moocha mera 😀

Efter att jag till slut hade fixat allt det här, så fick jag fick belöningssurfa runt på Bookmooch. Jag hoppas att jag får James Freys A million little pieces från en amerikansk tjej. Hoppsan!

Och sen har vi skaffat oss stenkoll på vilka böcker som finns på Bookcrossing och vilka som finns på Bookmooch…

”Maken” av Gun-Britt Sundström

Nu har jag våndats igenom den här boken och äntligen är den slut. Jag ville mest säga åt Martina och Gustav att a) sätta sig ner och faktiskt prata igenom vad de ville ha ut av sitt förhållande, istället för att bara gå runt med sina olika ideal och irritera sig på att partnern aldrig når upp till dem, eller b) strunta i alla samhällets förväntningar på hur ett förhållande ser ut (men det inser jag är en 2008-fundering och kanske inte en 60-70-talsfundering, med tanke på hur samhället såg ut då). När de har valsat runt ett par gånger till i samma hjulspår, så vill jag till slut bara säga att borde inte ni har gjort slut för länge sen? Ni mår ju uppenbarligen inte bra av varandra!

Den är bra. Riktigt bra. Det är länge sedan jag har läst en sådan genomgående bra relationsroman om något som kan bli så komplicerat som ett ”helt vanligt” förhållande. (Stjärnor utan svindel av Louise Boije av Gennäs är oxå bra, fast behandlar relationer ur ett litet annat perspektiv.) Språket i är härligt, vilket krävs för att belysa alla aspekter av Martinas och Gustavs förhållande.

Martina och Gustav har ett förhållande och kallar sig gifta. Gustav vet hur han vill ha det. En slipsstickande fru med intresse för matlagning, att ha sex ofta och som man kan intelligenta diskussioner med. Tycker hon om att segla är det ett plus. Martina vet inte riktigt hur hon vill ha det och giftermål är nog inte riktigt hennes grej. Hennes känslor för Gustav är svalare än hans för henne och hon har inte bråkdelen av hans sexlust. Inte tycker hon om att laga mat och hon gillar inte riktigt att segla. Men hon är bra på intelligenta diskussioner.

Boken utspelar sig på 60-70-talet och man märker på Martina att kvinnorollen håller på att förändras dramatiskt. Hon vill inte bli Som Sina Föräldrar ™ eller Som Den Äldre Generationen ™, men vad vill hon bli istället? Det här med polygami är ju lite inne och är det så fel egentligen? Fast svartsjukan, åh den Svartsjukan! Martina är typiskt kvinnlig på det sättet att hon analyserar sitt förhållande in i dess beståndsdelar. Ofta, gärna och väldigt djupgående.

Varför våndas jag igenom den här boken, egentligen? Språket är ju så bra, allt är så väl skrildrat och -berättat och Martinas tankar så igenkännbara. Sundström visar på situationer och resonemang i Martinas och Gustavs förhållande som förmodligen de allra flesta kan känna igen sig i -jag gör det hela tiden. Och kanske är det det? Kanske är det igenkännandet i de välbekanta situationerna som ger känslan av att sådär kunde det ha varit för mig oxå. Så där kanske det är i en hel hoper förhållanden.

Det här är ingen snuttigullig kärleksroman. Det här är en relationsroman om hur svår kärlek kan vara, vilken stor vikt människor fäster vid att Den Lyckliga Kärleken ska finnas och fungera och hur central tvåsamheten är för ett socialt umgänge. Läs.

Det första paketet!

Så har det första Pocket och prassel-paketet kommit till mig oxå! Eller ja, det var redan i måndags, men möjligheten att blogga om det kommer först nu.

Paketet innehöll Kafka på stranden av Haruki Murakami, en kaka 70%-ig choklad och en stoooor påse Marianne (den var förmodligen i alldeles vanlig storlek, men det är så länge sen jag har ätit marianne, så för mig var påsen stor 🙂 ) och ett väldigt vackert kort med en hälsning.

Tacktacktack till ”Hemlige Arne” för allitihopat, jag blev jätteglad!! Marianne-godisarna har fått åka med till jobbet som belöning för jobbiga dagar och har fungerat utmärkt 😀

Jag har länge sneglat på Kafka på stranden och blev jättejätteglad för den, lixom för godiset! Började läsa den igår på väg hem från jobbet och tyckte mest att mina pendlingskollegor var jobbiga som ville prata -jag ville ju läsa! Språket och historien tilltalar mig och jag ser verkligen fram emot fortsatt läsning. Bra val, Hemlige Arne 😉

Lyssna på prat

Årets sommarpratare är presenterade och nedanstående tänkte jag försöka att inte missa:

21 juni Fredrik Lindström

28 juni Lars Winnerbäck

30 juni Elisabeth Massi Fritz

7 juli Olle Carlsson

11 juli Leif Silbersky

21 juli Nils Simonsson

26 juli Manuel Knight

27 juli Jens Lapidus

29 juli Martina Lowden

8 augusti Boris Grigorjev

11 augusti Carin Götblad

14 augusti Mia Skäringer och Klara Zimmergren

Oj. Det blev visst fler än jag hade tänkt mig. Undrar när jag ska hinna jobba… Årets hype Björn Ulveaus har jag inget intresse av att lyssna på, så honom nämner jag inte ens. Nästan.

Och ett par stycken är iaf bok- och litteraturorienterade. Resten mest Camilla-orienterade i övrigt 😉

Alltvå

Hur beskriver man den här boken, egentligen? En dagbok är det ju inte, fast det är ju det. Snarare en jagbok (ett uttryck som används på vissa ställen). Allt synes mig djupt personlig, men på ett sätt som inte alltid går att förstå och dechiffrera: en anteckning om hur dagen har varit som kan förstås på ett högst internt plan. D.v.s inte alltid av en (utomstående) läsare. Det blir ett slags citatsamling med stämningar fångade i ett par ord eller ett par meningar. Eller noveller som tar en hel vecka att plita ner; klockrena och ibland rent av obegripliga, fast obegripligheten mer har med skilda referensramar vad gäller föredragen läsning än skilda verkligheter.

Jag har gjort små hundöron i bokens nederkanter på sidor där det finns formuleringar jag tycker lite extra mycket om. Som formuleringen breva som är mittemellan ”briefa” och ”skriva brev till” (2005, vecka 35, lördag, s 498). Eller Stjärnbetäckning. Självbefläckelse. (2005, vecka 34, lördag, s 494). (Dock kom jag på att göra det när jag hade läst ca halva boken, så nu ”måste” jag ju läsa om den igen och göra samma sak med den första halvan.)

Hon blandar egenskrivna texter med ordvrängerier, fantastier, lekar och däremellan vardagsanteckningar. Vecka 49 är fylld av associationslekar, noveller, fast mest associationslekar tills vi kommer till lördagen:

Kära dagbok,

i måndags var jag på Eva Dahlgrenkosert, i tisdags på debutbar i Kulturhuset, i onsdags på filmen ”Prosperos böcker”, i torsdags på filmen ”A nightmare before Christmas” och igå på min vän Tovas pjäs ”Papper”. Jag har suttit på KB och skrivit om helvetets geofrafi hos Milton. Jag har också läst böcker av J.M. Coetzee, Jenna Jameson och Birgitta Trotzig. Jag har gjort observationer (som av kvinnan på plats 94, hon som läste Svensk Damtidning och en rosa pocket med titeln ”Kamelonten”. Jag tror hon var i sällskap med mannen på plats 96, som läste Vilhelm Mobergs ”Prinsessan på Solklinten”). Så det är inte det att det inte har hänt något, bara att jag fick lust att skriva om det jag inte skrev i dagboken när det hände, fastän det var viktigt.

/Martina

För vad är det för bok hon skriver egentligen? Små anteckningar numrerade med år, vecka och dag? Så att läsaren förleds tro att anteckningen sammanfattar dagen som har varit? D.v.s en dagbok. Jag älskar hur hon leker med skriveriet och läsaren, så att man aldrig kan placera hennes små notiser i något fack, aldrig kan luta sig tillbaka eftersom man vet vad som komma skall. Kan man dessutom sammanfatta en dag, förkorta ner den och trycka in den i formuleringar?

Hennes små iakttagelser av händelser är inte helt utan verklighetsanknytning. Jag förstår mellan, men ibland på, raderna att hon tillbringar lite tid på psyk; hon mår inte så himla bra och hoppar av universitetet och går omkring och driver lite i tillvaron; hon jobbar på tidskriften o-, och får till slut ge ut sin bok. Men boken är så himla mycket mer. Den är svår att sammanfatta, förstås, den måste läsas! Och ”Allt” är en himla passande titel.

På den tågstation där jag byter tåg på väg till jobbet hänger ett gäng män som ser av livet härjade ut och jag fick en dag frågan av en av dem om det var bibeln jag satt och läste. Nej, det är allt, svarade jag, vilket av mannens ansiktsuttryck att döma inte var något klargörande svar. Tyvärr skulle tåget (och därmed jag) strax gå, för jag hade gärna diskuterat mer med den härjade mannen varför han trodde att det var Bibeln jag läste. Undrar om jag hade kunnat förklara vad allt var.

Själv sammanfattar Lowden i SvDs intervju boken precis som jag uppfattar den:

Ett tusenbitarspussel som utgår från en impressionistisk målning där varje liten bit har så intressanta penseldrag att man kan studera det i sig.

(Förutom allt det här, så har jag blivit rätt nyfiken på Gertrude Stein och Gombrowicz som ofta förekommer i Allt.)

Allt tillhör en av mitt läsårs bästa läsupplevelser. Vad tycker du?

Köpstopp del 2

I veckan har jag inte köpt 3 pocket för 159 kr på Pocketshop hela fyra gånger! Mitt livs första tjänsteresa har två gånger fört mig förbi båda Pocketshop på Centralen två gånger och jag var ståndaktig vid alla fyra tillfällena. Mycket på grund av att jag vid ett svagt tillfälle hade skvallrat för E som jag reste med och hon förde mina steg i en annan riktning. Så i veckan har jag tjänat minst 636 kr 🙂

Sen så kan ju inte ett köpstopp gälla böcker som ges bort, det förstår ju vem som helst. D.v.s det är helt legitimt att moocha böcker man vill ha. Jag har precis fått tag på The devil in the white city från Irland, nämligen…

Pocket och prassel, del 2

Projektet är igång på allvar: jag har inhandlat både pocket och prassel och jag myser verkligen över att få ge en vilt främmande människa en sådan här present. Jag har tagit en liten chans vad gäller prasslet och jag hoppas att den går hem.

Väntar med spänning både på om jag får någon feedback när mitt paket har kommit fram, men oxå på om jag får något paket. Min vän, Hemlige Arne, kallad, har hört av sig och visst inhandlat prassel, hörde jag för ett tag sedan, så vi får väl se!

Har läst mig till att några paket redan har trillat ner i brevlådor lite här och var över landet, vilket ju betyder att projektet faktiskt fungerar. Det är en sån söööt idé!

Jag är helt hopplös!

Båda förra helgen och denna har de skrikit åt mig. De har vrålat och gestikulerat och jag har helt enkelt känt mig tvungen. Att ta med de hem. Böckerna, alltså. Suck 🙂

Förra helgen hade en av stadens antikvariat bokbord på torget och jag fritog då

• A star called Henry av Roddy Doyle
• I brokiga blads vatten av Torgny Lindgren
• Det är mycket med det jordiska av Gerda Antti
• Drömmen om transibiriska järnvägen av Bo E. Åkermark (red)

Den här helgen upptäckte vi att det antikvariat i vars skyltfönster De åtta årstidernas folk stod ägs av folk som bor i samma hus som oss och det förlängde förstås vårt besök. På egen hand hittade jag Mot fyren av Virginia Woolf och Och solen har sin gång av Ernest Hemingway och efter att att ha pratat om mitt nyväckta intresse för Mellanöstern, så plockade ägarinnan fram Tusen och en timme av Hans Granelid, en reseskildring från -76 från Irak, Egypten och Israel, som jag heller inte kunde motstå.

Och dessutom klickade jag hem En halv gul sol, Rensa i röran med feng shui och De papperslösa och de aningslösa av Kristina Mattsson från Adlibris. Som om jag inte hade olästa böcker redan.

Men nu får det vara nog. Nu råder helt köpstopp! Inga fler böcker får inköpas den här sommaren. Ja, förutom de till Pocket och Prassel, förstås, men inga till min egen bokhylla. Bibblan får flitigt nyttjas, men inga bokhandlar, inga antikvariat eller boklådor. Skulle jag mot förmodan bli indragen till något sådant, så är det hörselkåpor som åker på! De pengar som jag sparar går till bokmässefonden istället!

Alltet

Jag påbörjade Lowdens ”Allt” häromkvällen och höll inte på att kunna somna. Ömsom förstår jag henne inte, för att hon refererar till grammatik, lyrik, litteratur och personer jag inte känner till, men ömsom förstår jag henne precis och det där hade ju kunnat handla om mig.

Mina språkvrängarfavoriter so far:

2003, vecka 44, måndag

Veckans 2-i-1mening:

Låt mig hållas.

2003, vecka 44, onsdag

2-i-1-mening, variant:

Låt mig hålla.

2003, vecka 37, fredag

Dagens särskrivning:

*super glad*

Hon är en klok kvinna med god smak:

2004, Vecka 9, måndag:

Byggarbetsplats utanför Konsum. Ska bli äldreboende.

”De spränger så fint”, säger Britt. ”Jag skulle kunna stå i timmar och se på dessa män med sina fantastiska maskiner.

Jag å min sida väntar på lyftkranarna, men det lär dröja innan de kommer.

Vänta bara på grävmaskinerna, Martina! Grävmaskinerna!

Och sedan tänker hon…som jag oxå ibland har tänkt:

2003, vecka 35, torsdag

Spekulation:

Att ”du” är en variabel, är det sorgligt eller turligt?

2003, vecka 34, tisdag

1. Jag ska ta itu med sånt som ska tas itu med. Rysk grammatik, svensk statistik. Sedan ska jag ta itu sånt som behöver tas itu.

2003, vecka 34, söndag

Jag skulle vilja kunna föra konversationer på franska, ryska och tyska. Eller, för den delen, svenska.

2004, vecka 10, onsdag

Apoteket säger En halvtimmes rörelse om dagen räcker. Snålt tilltaget, tycker jag, innan jag inser att det är motion och inte emotion det handlar om.

Bokmässepyssel

Hos Böcker med mera läser jag att programmet för årets bokmässa har kommit. 25-28 september i Göteborg brakar det loss!

Gah! Jag ska ju dit! Skyndaskyndar mig att beställa programmet och blir genast lite stressad över hur jag ska hinna med allt och få ihop det praktiska; ska jag välja några seminarier; vilka ska jag i så fall välja; ska jag bo över eller åka hem samma dag; vart ska jag bo om jag ska bo över; går det något boktåg och vad kostar saker? Och vilken dag ska jag åka dit? Sen förstår jag efter lite runtläsande att det gäller att vara ute i god tid, vandrarhemsrum försvinner rätt fort och då ökar stressen bara. Fast sen är det sovadags och jag får ta tag i problemen när jag vaknar istället (läs: idag söndag).

Mest troligt åker jag ner lördag 27/9. Ingen semesterdag går åt, mässan är öppen för oss vanliga dödliga hela dagen och jag har en hel söndag på mig att ta igen mig innan nästa vecka drar igång igen. SJ visste än inget om något boktåg, eller snarare när något sådant skulle avgå och vad det skulle kosta, men det känns som det mest lockande alternativet. Sova hemma är alltid ett hett alternativ… Väntar nu med spänning på seminarieprogrammet!

Ska ni åka till bokmässan i år? Hur tänker ni göra?

Och ska vi träffas? Hos Bokbabbel (som kommer att BO i Götet under bokmässan, lyckans ost 🙂 ) pågår diskussioner om en bloggträff på mässan, vilket jag tycker är en ytterst sympatisk idé.