Gellert Tamas skrev ju boken om Lasermannen, en bok om en mördare i ett Sverige i förändring. Mycket skickligt skriven, om än otäck. Han har tillsammans med fotografen Robert Blomböck oxå skrivit reportageboken Sverige, Sverige, fosterland. Om ungdom, identitet och främlingskap om 1990-talets Sverige ur ett annat perspektiv. Han har skrivit om fotbollsfans (-huliganer?), varför det inte finns några skinheads i Olofström, om flyktingar som gömmer sig och om ungdomsgäng på stan i Stockholm. Bland annat.

Samma rappa, klarsynta språk som i Lasermannen, men i Sverige, Sverige är lite mer av Tamas journalisten närvarande. Boken handlar om ett årtionde där det hände mycket i Sverige, framförallt vad gäller attityden till invandrare och boken är intressant som just nedslag i historien. Bäst tycker jag om reportaget om Black Army, där författarna hänger med just Black Army ut på matcher, för att förstå tjusningen med att hänga i en sån hejaklack. Intressant är oxå det sista reportaget där författarna bjuder med en övertygad nasse på en resa till Auschwitz. Jag imponeras faktiskt av att nassen åker med på resan och att han verkligen tar tillfället i akt att diskutera med guiden på plats om huruvida förintelsen faktiskt ägt rum. Det trodde jag inte han var mogen nog för. Starkt.

Annonser