Den här moochade jag från USA och det tog låång tid innan den dök ner i brevlådan. Men vilken guldklimp att vänta på! Först kom den ut som självbiografi och handlar om James’ sex veckor på rehab. Boken börjar med att han vaknar upp ombord på ett flygplan, utan att veta hur han kom ombord eller vart han är på väg. James är både alkoholist och knarkare och läkaren säger att han aldrig har sett en så ung kropp vara så skadad. Knarkar han eller dricker han igen, då har han gjort det för sista gången. Han har gjort allt annat oxå för sista gången. Ett återfall och killen dör, alltså.

James får reda på att endast 15% av de som genomgår centrets tolv steg klarar att vara nyktra under ett helt år. 15% ! Det blir till slut rena thrillern -ska egensinnige, extremt (extremt!) envise James dela palla med sex veckor med Rules and Regulations som han blir pådyvlad och dels kunna vara nykter när han lämnar stället. Det första han förmår sin bror att göra när han kommer ut är nämligen att skjutsa honom till en bar och låna honom 40 dollar till en rejäl whisky…

Och som i många thrillers ökas spänningsmomentet genom en spirande kärlekshistoria. Ska de unga tu få varandra, trots att aaalla andra försöker hålla dem isär, med deras eget bästa för ögonen?

Det har förekommit anklagelser att vissa delar i boken är påhittade, något Frey inte har tillbakavisat. (Wikipedia har en farily utförlig artikel om det hela, finns att läsa här!) Oprah har till exempel blivit skitförbannad i direktsändning för att hon har blivit lurad, när det hela kom ut. Var han till exempel så nära döden som läkaren i boken påstår, eller är det en skönlitterär krydda? Och fick han hjälp att korta ner sitt fängelsestraff? Har han ens suttit i fängelse? Sådana frågor förblir irriterande obesvarade..

Jag uppfattar den dock som tillräckligt självupplevd för att verka trovärdig. Jag har inte hittat information om vilka delar av boken som ska vara skarvade (hans kriminella förflutna sägs vara en sådan sak, men jag har ingen förstahandsinformation om detta..), men för läsupplevelsens skull spelar det faktiskt mindre roll. Frey använder inte citat- eller anföringstecken för att skilja berättarens röst från sina tankar eller andras utsagor. Det skapar först förvirring, sedan en, i mitt tycke, oerhört trovärdig, skildring av hur det är att ständigt gå omkring med det där bandet i bakhuvudet som skriker saker åt en på högsta volym (i James fall är det om droger och sprit, i mitt fall negativa/självdestruktiva tankar). Jag får oxå uppfattningen att den skildrar det jävliga i att vara beroende och det fullkomligt överjävligt skitsvåra i att hålla sig nykter. Att ständigt stå emot de där impulserna.

Den här boken har verkligen berört mig på riktigt, på allvar, på djupet. Och jag är jäkligt glad att det gick som det gick för James -både att han hamnade på rehab (ingen James, ingen bok, förstås) och att det gick som det gick sen (och sentensen igen, ingen James, ingen bok).

Någon som har läst Min vän Leonard som tar vid där A million little pieces slutar?

Annonser