My friend Leonard (Min vän Leonard på svenska) är fortsättningen på James Freys A million little pieces (Tusen små bitar) som jag läste tidigare. Den tar vid när ”A million..” slutar, alltså när James är klar med rehab. Han avtjänar sitt fängelsestraff och åker sedan till Chicago där Den Stora Kärleken från rehab, Lilly, bor på ett ”half-way house” (jag vet att det finns en svensk benämning, men det kallas väl inte ”halvvägshus”? Eller?). De kom överens during rehab att båda bosätta sig i samma stad. Nu går det inte riktigt som James har tänkt sig med det och början på det nya livet blir allt annat än enkel. Leonard, vännen från rehabtiden, tar honom under sina vingars beskydd.

Boken ger dels svar på frågorna vad som händer James efter rehab, men är framförallt en väldigt kärleksfull skildring av ett far- och sonförhållande, skrivet av en person som (om vi nu ska tro att det Frey berättar är sanning) har ett helt annat förhållande till sin biologiske far. Freys biologiske far uppfattar jag som mer tafatt och oförstående, inte nödvändigtvis för att han älskar sin son mindre än vad Leonard gör, men för att han faktiskt inte förstår James val här i livet (droger, sprit…).

Det är trovärdigt även denna gång, även om jag läser den mer som en roman än som en självbiografi. Jag vill ha svar på hur det gick för million little pieces-James, inte hur den ”riktige” James Frey klarade sig. Jag bryr mig mindre om sanningshalten i det skrivna i den här än i den första boken. Som de flesta av James’ vänner i boken, så charmar Leonard även mig med sin förmåga att underhålla, sin generositet och undertonen av våld, brutalitet och brottslighet som sällan eller aldrig blir något annat än en underton i det rent sociala umgänget. Jag gillar honom verkligen, även om det är svårt att få något grepp om vem han verkligen är, eftersom hans fokus alltid är på att hjälpa/stötta/muntra upp/umgås med James. Det är först i bokens senare del som James (och vi!) får lära känna Leonard. Och då är det för sent.

Stilen är densamma som i A million…, inga anföringstecken vid konversationer och mycket sparsam kommatering. Det blir dock inte samma starka effekt som i A million.., eftersom kärnan i My friend Leonard inte är kampen mot Begäret, utan relationen mellan James och Leonard. Det funkar inte riktigt lika bra, även om det känns tryggt rent stilistiskt känna igen författaren.

Jag är verkligen glad att jag har fått ”lära känna” Leonard och att se att Frey kan skriva bra om inte bara starka begär, utan även stark kärlek och relationer mellan människor. My friend Leonard är, lixom A million little pieces, vacker, smärtsam och poetisk, men på helt andra sätt!

Annonser