Ok, amen av Nina Solomin fick jag av Klara när hon skänkte bort böcker. Solomin är journalist och själv judinna. Hon lever under en period i New York för att försöka stilla sin nyfikenhet kring de ultraortodoxa judarna, chassiderna, som lever som i en stad i staden. Liksom amish-folket väljer de att leva vid sidan av resten av världen, men de gör det i en urban miljö, i egna kvarter. Kvarter där enbart chassider bor, där det går att köpa kosher-mat och där många skyltar är textade på både jiddisch och engelska. De vill inte få skadliga influenser av den andra världen.

Ju mer jag läser, desto större blir likheterna mellan chassiderna och vilken sekt som helt, till exempel Jehovas Vittnen. Avskildhet från resten av samhället, strikt tolkning av respektive heliga skrift, konservativa levnadsregler, inklusive regler för umgänge och klädval. Solomin ger oss en historisk bakgrund till chassiderna i New York: att många är ättlingar till europeiska judar. Hon menar att de försöker konservera och bevara det levnadssätt som fanns under deras förfäders tid innan flykten undan nazisterna och att det är därför som deras version av judendomen är som den är. Den historiska bakgrunden ger mig väldigt mycket i läsningen, framförallt som jag ville läsa Solomins bok för att stilla min nyfikenhet.

Solomin försöker enträget att ta sig in i chassidiska samhället och får en del små luckor. Hon samtalar med dem och jag får känslan av att samtalen är givande för båda parter. De är givande även för den tredje parten, läsaren, men jag blir lite besviken på bokens slut. Hon har hela tiden, med sin klädstil och sitt levnadssätt, markerat att hon inte är, eller vill bli, chassid och i de intervjuer vi får ta del av i boken, så märks hennes västerländska åsikter väldigt tydligt. Så kanske ska jag inte vara besviken, utan helt enkelt konstatera att det här helt enkelt ”bara” är en lång artikel. Hon har på ett tydigt sätt skillnader mellan sitt sätt att leva och de chassidiska sättet att leva, genom att helt enkelt vara sig själv och spegla chassiderna mot det. Vilket faktiskt inte är så bara. (Jag vet heller inte riktigt vad jag hade väntat mig av slutet, bara inte att det… skulle se ut som det gjorde..)

Annonser