Den här har stått i min bokbok ett tag, men vad som har undgått mig ända fram tills att jag öppnade den, var att det var en novellsamling. Och vi vet ju vad jag tycker om novellsamlingar… mitt snabba läsande ger dem sällan rättvisa och jag blir irriterad på snuttifieringen. Men där satt jag på tåget med enbart Den indiske tolken som sällskap. Så vad gör man…? Ack, så glad jag blev att jag tog mig an den!

Den indiske tolken sällar sig alltså till kategorin Novellsamlingar Camilla Njutit Av (dit även Ajvide Lindqvists Pappersväggar och Truckstop hör). Nio noveller där Lahiri skildrar…de vilsenhetens villkor som gäller för människor som lever mellan två världar, enligt baksidestexten. Det handlar mestadels om kombinationen indier och Amerika, indier med olika starka kopplingar till Indien och USA och novellerna visar hur lätt en insider blir en outsider och hur lite det behövs för att man ska se på det välbekanta med nya ögon.

Den indiske tolken är tydligen Lahiris debutbok och jag imponeras av hennes bredd i berättarröster: oavsett om det är en indisk tolk, en sjuårig pojke, en tioårig flicka eller en medelålders utvandrad indisk akademiker, så är berättandet alltid trovärdigt och tankarna aldrig påklistrade.  Till mina favoriter hör När mr Pirzada kom på middag och Ett välsignat hus, då de, i mitt tycke, fångar mycket av även samhället runt karaktärerna (ehum, sociologinörd, någon? 😉 ). Det känns som att få sitta på en middag och höra nio personer berätta varsin historia. Jag känner mig priviligierad att få tillhöra detta middagssällskap, men njuter hänsynslöst. Och kanske är det så en bra novellsamling är tänkt att fungera: som bra historier runt ett middagsbord; olika historier som ändå hör i hop.

Annonser