Så här i Nobelpristider blir litteratur gärna en het potatis. Calliope skriver om hur bokhandeln stormas av kunder som tror de är så kulturella och blir förnärmade över att Klätti-jo inte finns i handeln. Sedan finns det även det rakt motsatta:

På bokhora stormade det ordentligt häromdagen när JoL undrade varför man aldrig hör talas om Adonis annat än i Nobelprissammanhang. (Jag känner bara till Adonis från den grekiska mytologin, men förstår efter lite googlande att det är ett artistnamn (eller vad man ska kalla det) för en syrisk-libanesisk poet.)

En Thomas Nydahl reagerar såhär på frågan:

Men kära nån, du arbetar i ett nätsammanhang, om du söker på Adonis ser du ju genast allt som finns publicerat på svenska. Du kan inte mena allvar med din fråga. Eller?

(vad nätsammanhanget och vad som finns publicerat på svenska har med saken att göra framkommer inte…) JoL svarar att jovisst, i de lässammanhang hon ingår så nämns inte denne Adonis särskilt mycket jämfört med andra Nobelpriskandidater.

Varpå Nydahl replikerar:

Johanna, då tackar jag för ditt svar och slutar läsa er blogg, ditt svar ger precis det jag fruktade: en oerhört djup brist på kunskap, nyfikenhet och lockelse till bildning, och jag antar att du blir matad med sked och alltid får ditt serverat på silverfat i ditt bibliotek. Vad är det för recensionr och bloggar du läser, om de kunnat förbigår Adonis? Ack ack ack…

Hur Nydahl kan uttala sig om både JoL och de andra bokhorornas personligheter baserat på att en (1) av fem (5) skribenter på bokhora inte känner till EN (1) poet förblir okänt. Kanske har den slutsatsen att göra med graden av ens bildning…som då även jag tycks sakna, eftersom jag inte förstår Nydahls slutsats.

Nåväl. Jag blev nyfiken på denne Nydahl och tack och lov länkar han till sin egen blogg där jag hittar följande uttalande (skrolla ner bland kommentarerna så hittar ni det oxå) :

…den pöbel som nu ropar vill jag inte höra, däremot gärna fler som skriver begåvat utifrån behovet av riktig litteratur. Inte fler ”bok”-bloggar, de står mig upp i halsen….

Och om bokhoras medlemmar säger han:

Jag har läst Bokhora ett par veckor. Redan tidigt förstod jag att det väl bara finns en tänkande människa där, nämligen Helena. De andra är helt och hållet ”bokmänniskor” som saknar både kunskap om och erfarenhet av litteratur.

Det här började alltså med en diskussion kring Nobelpristagare i litteratur, men vi landade visst i sandlådan.

Jag tolkar Nydahls uttalande som att han ser en skillnad mellan böcker och ”riktig litteratur” och att det sistnämnda är det som är eftersträvansvärt och bör läsas. Jag tolkar det oxå som att Nydahl ägnar sig åt riktig litteratur och bokhora (och många andra ”bok-bloggare”) åt böcker, vilket man som kännare av ”riktig litteratur” (till exempel Nydahl) då rynkar på näsan åt.

Tror Nydahl att man får fler människor att utvecklas till läsare av ”riktig” litteratur (som han uppenbart förespråkar) genom den attityden? Hur vore det om vi använde oss av lite ödmjukhet, istf att fördöma och trycka ner? Hur vore det om vi istället för ”ack, ack, ack, stackars människor, har ni inte hört talas om Adonis? *klapp på huvudet” fick se ”men oj, vad ni har missat här, vänta bara ska vi se, han hör till en av mina favoriter, läs till exempel det här och det här. Och förresten, jag tycker ni ska läsa Le Clézio oxå, för han är bra på det här och det här sättet?”

Det som händer när människor likt Nydahl tittar på pöbeln ner längs nästippen är att människor a) fullkomligt struntar i hans bedömning av författarna ifråga (vad nu hans måttstock är värd) och b) gärna blir mer benägna att göra ett likhetstecken mellan elitistiska läsare och smal litteratur och dra slutsatsen att det inte är värt att läsa författare som till exempel Adonis

Ville Nydahl med sina inlägg slå ett slag för hur bra den ”riktiga” litteraturen är och hur eftersträvansvärd den faktiskt är, så vill jag bara fråga: hur tänkte du nu?

(Martina på Ett hem utan böcker ryter oxå bra.)

Annonser