Varje år glömmer jag vad som händer när senhösten kommer: den Stora Tröttheten infinner sig och jag vill bara sova. . Jag citerar Onekligen:

Jag sover fem kvartar i minuten. Problemet är bara att man måste vakna ibland och gå upp.
Hata gå upp!
Väckarklockan ringer 06.30.
Jag vill gå och lägga mig för kvällen igen ungefär 06.32.
Däremellan vill jag snooza.
Men får jag det?
Nej, det får jag inte.
Och har jag gjort något fel för att förtjäna denna behandling?
Nej, det har jag inte.
Orättvisa, orättvisa värld.

(Citatet kommer härifrån) Ve den som skapade morgnar som inträffar före 10!

Lusten att göra saker försvinner fullständigt och jag svär ve och förbannelse över att måsta göra saker. Som att jobba, gå till biblioteket, betala räkningar och tom kramas (fast då svär jag bara lite. Och inte så att någon hör. För det är ganska mysigt när man väl är mitt upp i det…)

Läser gör jag så gott jag hinner. Älskade, nej, ÄLSKADE Extremt högt och otroligt nära (recension kommer när jag orkar); jublade högt när jag fick tre (3!) recensionsex från Ordfront där Drottningen vänder blad var en underbar liten bokbakelse (se styckets första parentes) och nu är jag igång med Leon Uris Exodus och Colleen McColloughs Flickan utan röst plus Jag minns att jag sprang på ljudbok.

Jag suktar efter Enquists Ett annat liv, Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och jobbar på att hålla mig vaken och komma ut en halvtimme om dagen.

Så jag skriver här igen när jag orkar.

Annonser