Flickan utan röst fick jag av min hemlige bokvän i det allra allra första paketet. Nyutexade röntgenteknikern Harriet Purcell får arbete på ett av de största sjukhusen i Sydney (my fave-city!!) och vi får läsa i hennes dagbok om hennes liv. Hon är mäkta less på sin präktigt tråkige pojkvän och på att bo hemma. Hon är mäkta less på att försöka tryckas in i en kvinnoroll som hon inte har så mycket gemensamt med -alla förväntar sig att hon ska gifta sig. Det är 1960-tal och på sjukhuset där hon arbetar slutar kvinnorna arbeta när de gifter sig. De FÅR inte fortsätta när de stadgat sig.

Ms Harriet Purcell bryter upp med präktigt tråkig pojkvän, flyttar till sina föräldrars förfäran in i ett hus i Kings Cross (Sydneys red light district -då som nu om jag inte missminner mig) hos mrs Delviccio Schwarts, börjar dejta och umgås med Husets invånare och faller hejdlöst för hyresvärdinnans lilla tös Flo. En flicka som inte pratar och som Harriet så småningom ska kämpa om i en vårdnadstvist.

Det här är ingen bok om en kvinnas uppror mot stereotypa könsroller. Det här är heller ingen bok jag kommer att minnas för den fantastiska språkhanteringen. Men Flickan utan röst gav mig ett par timmars trevlig förströelse. Jag läser vanligen inte böcker av den här karaktären, men jag är glad att jag läste den här.  McCullough fångar känslan jag hade när jag bodde i Sydney, känslan av att allt är möjligt, att det inte finns några gränser för vad en människa kan göra och sedan the guts att göra det.

Handlingen hade lika gärna kunnat vara placerad på 80-talet som 60-talet. Att som ung tjej utbilda sig, dejta runt, välja att bosätta sig i ett socialt sett mindre fint bostadsområde i en annorlunda boendeform och ge sig in i en vårdnadstvist om ett barn känns inte unikt för 1960-talet. Visst ger det berättelsen ett slags exotisk kryddning, men inte mer.

Jag är som sagt inte jätteimpad över den här boken. Men jag läste den heller inte för att bli det, utan för att det är länge sedan jag läst något som utspelar sig i min favvostad och för att underhållas ett par timmar. Båda punkterna uppfylldes och jag är således nöjd. Tack min hemlige bokvän 🙂

Annonser