På baksidan av boken Med kallt blod berättas att Herb Clutter, hans hustru och två av hans barn mördas den 15 november 1959. Vi får oxå veta att två nyligen frigivna straffångar, Dick Hickock och Perry Smith, arresteras den 30 december samma år. Dryga fem år senare, den 14 april 1965 hängs de i Kansas statsfängelse. Motivet till mordet sägs oxå vara oförklarligt. Så hur kul är en bok om ett mord där vi redan på baksidan har fått reda på brottets gärningsmän, att de är fast och har blivit dömda?

Faktiskt väldigt spännande. Nästan mer spännande än en ordinarie deckare, ety den här berättelsen är sann. Jag tummar på mina sovrutiner för att få läsa ”bara ett kapitel till”.

Truman Capote har lusläst offentliga dokument, gjort egna observationer och samtalat med personerna ifråga. Det som senare blev boken publicerades först i The New Yorker och boken har oxå journalistens noggranna hantverk över sig.

Baksidestexten säger oxå att boken ska handla om ”skoningslösa sociala mekanismer i det amerikanska samhället” och det är det som lockar mig i läsningen. Vad har fått de här två straffångarna att mörda en, som det tycks, helt oskyldig familj? Vad är det som har gått snett? Har något gått snett? Eller har författaren hållit något hemligt för mig som läsare?

Familjen presenteras så grundligt att det känns som att jag har suttit bredvid dem i vardagsrummet. Och brottet framstår som än mer oförklarligt då, då de inte kan ha haft några fiender, så rejäla och rekorderliga som de tycks ha varit.  Varvat med familjens presentationer får vi oxå brottslingarna presenterade och hur Hickocks och Smiths vägar någonsin kan korsa familjen Clutters blir alltmer långsökt ju längre in i boken jag kommer.

Bokens styrka ligger i porträtten av Hickock och Smith och det märks att författaren har lagt ner mycket tid på att lära känna dem. Jag fascineras dessutom, i litteratur som i verkligheten, av personer som lyckas se människan bakom brottslingen, som sheriffens hustru (tror jag det är) som lagar mat till fångarna.

Jag kommer gång på gång på mig själv med att vänta på deckarens psykologiska vändning, någon knorr på historien som gör det hela förklarligt eller greppbart. Men det kommer aldrig. Sakta, sakta nystas hela historien upp och när boken är avslutad, så har man faktiskt förstått hur vägarna korsades och vilket motivet var. Och verkligheten slår sannerligen dikten med hästlängder.

Men är inte titeln en felöversättning? Den engelska titeln är In Cold Blood vilket väl närmast blir ”kallblodigt” eller ”med berått mod” på svenska. ”Med kallt blod” känns väldigt svengelskt. Eller?

Annonser