You are currently browsing the monthly archive for januari 2009.

I helgen är det bokkollo. Inte är jag där. Jag.är.inte.bitter.alls. Och inte blir det bättre av att jag har bott på Ulvhälls herrgård där kollot huserar, i deras fantastiska rum, sovit i deras fantastiska sängar och ätit deras gudomligt ljuvliga frukost. Jag.är.inte.avundsjuk.alls. Och när jag var det inte ens böcker inblandat!

Jag hoppas de får det lika bra som jag hade det!

Maria på Arianrhod är nyfiken på hur våra bokhyllor ser ut. Bokhororna har ju i perioder oxå visat detta och nu kände jag mig oxå manad, (och så har jag ju lilla My -wihii 😉 )

Bokhylla Fantastiskheten och jag får (nästan) plats med skönlitteratur i (endast) två Billysar. Mina kärlekar bor i den till vänster i bild. På de två översta hyllplanen bor pocket, sedan följer en hylla med inbundet, därefter en hylla med storpocket och vanlig pocket, två hyllplan med olästa böcker (!) och på den nedersta hyllan bor kartböcker, konstlexikon, ljudböcker och lite annat.

Mina fackböcker bor mestadels i en hylla i arbetsrummet, om det inte känns som att de borde bo här i vardagsrummet.

(Sen har jag iofs en hög olästa böcker i nattduksbordet, en i fönstret i arbetsrummet, någon bibblobok i köket, ett par i någon fåtölj…)

Jag hittade ytterligare en enkät via bokhora:

Senaste bokköp: Oj. *försöker minnas* Kan ha varit De välvilliga som julklapp.

Senaste bibblolånen: När ingenting särskilt händer av Billy Ehn och Orvar Löfgren, en muffinsbok och Vardagsmotion: vägen till hållbar hälsa av Johan Faskunger

Senaste utlästa boken: Tystnadens historia och andra essäer av Peter Englund

Favorittidning: Jag gillade Silikon när den fanns. Nu gillar jag Vi läser, Camino och Femina. Och Nemi, förstås.

Plats där jag helst läser: Nu har det blivit mycket läsa i sängen. Annars gillar jag att läsa mer eller mindre halvliggande i soffan, med eller utan tekopp.

Så sorterar jag min bokhylla: Pocket och inbundet var för sig, i bokstavsordning. (Önskar mig en hylla med pocketdjup, för maximalt utnyttjande!) En hylla med stora böcker, typ Bonniers konstlexikon, någon inredningsbok, kartböcker odyl. Och olästa böcker för sig. Facklitteratur hamnar oftast i arbetsrummet, men okynnesläst facklitteratur hamnar ibland i vardagsrummet. Det beror på hur boken känns 😉

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: En bok om en rullstolsburen kille och hans fram- och motgångar vars namn jag har glömt, men vars pärmar var mintgröna och boken säkert 300 sidor tjock. Det var en av de första tjockare böcker jag läste. Vilhelm Mobergs Utvandrarepos plöjde jag en sommar och älskade! En av mina första kontakter med sk klassiker.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: En bok om Bullerbyn som jag fick i treårspresent (enligt text på insidan pärmen). Sönderälskad.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Och Good enough av Elizabeth Gummesson.

Jag ääälskar enkäter och från bokhora kommer den här:

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Jag har inte köpt sprojtans nya inbundna böcker sedan min Liza Marklund-hang-up för många år sedan, när jag släängde mig över hennes nyutkomna. Nu läser jag inte Marklund längre och köper heller inte sprojtans nya inbundna (här tycker vi om pocket och bibblosar, fösstår’u), så svaret blir nog ”ingen”.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

I bokhyllan tror jag det är Guillou, där hela Hamiltonserien finns både i min och Fantastiskhetens hyllor (d.v.s vi har alltså ett par dubletter)…annars är det en salig blandning, faktiskt.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Om man med tips menar ett riktat tips av typen ”den här tycker jag att just du ska läsa”, så kommer jag nog inte riktigt ihåg…det kan ha varit nåt tips från mamma.. Om man ist menar ”läste/hörde/såg något som lät intressant och som jag tänker läsa”, så är det Who’s that girl från Calliope.
4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

Det var en Clezio till Lillasyster K. Jag tolkade hennes reaktion som glatt nyfiken.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Japps, har börjat med sånt igen, trots sura bibblotanter (återkommer med det i ett eget inlägg..) Nu väntar jag på Good enough (plats 1 av 1) av Elizabeth Gummeson och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (plats 4 av 11) av Ann Heberlein.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Jag är (tyvärr) precis i slutet av Tystnadens historia av Peter Englund och i (tack och lov) början av Blanche och Marie. Älska Bra Böcker 🙂

Kolla vad jag fyndade förra veckan!

Fyndat!Tjockisen om Mao och den tunna, (för mig) fullständigt okända överst fyndade jag på Myrornas välsorterade bokavdelning (60 resp 5 kr!).

Enquisten hoppade praktiskt taget i famnen på mig och blev min för en tjuga på en lagerrensning på Åhléns.

Vi tycker om billiga böcker 😀

Och bilden! Bilden! Den har jag tagit med min födelsedagspresent, lilla My! Jag tycker så mycket om henne att jag mest vill hoppa runt och studsa varje gång jag använder henne (och när jag tittar på henne. Och när jag pratar om henne…) Tack Fantastiskheten, Lillasyster K och pappsen!

Jag tror det var JoK på Bokhora som gjorde att jag fick upp ögonen för The rules of attraction av Bret Easton Ellis. Jag hatälskade ju American Psycho, men har inte läst något mer av dear Brett. Långt om länge moochade jag ett ex från en tjej i USA, men sen har den blivit liggande. Tills nu.

Blaséartat sex, snortande, supande, pill-poppande och skolgången mest som ett jobbigt mellanspel. Tillvaron för Laura, Sean och Paul mfl är ett tonårigt, självupptaget funderande kring var man får tag i kommande kvälls kick i form av sprit, knark och sex. Och ett evigt kringdrivande i tillvaron i väntan på kvällen, spriten, knarket och sexet. Lägg till dysfunktionella familjer som man hanterar med mera sprit och relationsfunderingar som påminner mig om min gymnasietids. Faktum är att många scener i bokens matsal känns som att de kunde ha utspelat sig i min gymnasieskolas matsal dagen efter en Luciavaka: vem gjorde vad med vem och vad betyder det? Tillsammans med en diffus känsla av tillhörighet som spiller över från gårdagens fest till dagens (bakfylle)gemenskap: ”jag var ju faktiskt där, så jag skulle kunna ha ett svar. I varje fall kan jag vara med i spekulationerna”. Möjligen knarkade och drack vi (läs: åtm jag) i betydligt mindre utsträckning.

Klickbildning, svårgenomträngliga livsavgörande sociala koder ett evigt sökande. Skolan hyser idel välbärgade studenter vars tillvaro i sig själv inte är tillräcklig. Sinnesförändrande substanser är nyckeln till, ja, vad? Under ytan kommer vi ju aldrig.

Och symtomatiskt för det nonchalanta och likgiltiga börjar boken mitt i en mening och slutar mitt i en annan.

Som helhet är det ivf skarpsynt fångat om att vara ung i ett (mini)samhälle där den informella strukturen blir viktigare än den formella, där ungdomstillvaron blir en av tydliga gränser avskild från vuxenvärlden. Jag anar ett embryo till American Psycho, där tudelningen av tillvaron verkligen är dragen till sin spets, och där ytan är allt som räknas. Men jag vette sjutton om jag gillar det, även fast det är bra. Jo, alltså, jag gör ju det, men…

Jag fick tag i Extremt högt och otroligt nära för halva priset och hade nog haft den oläst fortfarande om det inte var för det. Bara det där med en nioåring som sörjer sin pappa…det ÄR inte min tekopp, alltså. Tårdrypande lång väg och sånt gillas inte! Jag har varit opepp på boken ända sedan den kom ut och låtit mina fördomar styra mig bort från den. Tills den gången i Umeå när den fanns för halva priset. Och jag fick bita huvudet av skammen.

You had me at inledningen:

Tänk på en tekittel? Tänk om pipen kunde öppna och stänga sig när ångan kom ut, så att den blev som en mun som kunde vissla vackra melodier, eller deklamera Shakespeare, eller bara gapskratta tillsammans med mig? Då skulle jag kunna uppfinna en tekittel som läste med pappas röst, så att jag äntligen kunde somna, eller kanske en hel kör med tekittlar som kunde sjunga refrängen till ”Yellow Submarine”, som är en låt av Beatles, som jag älskar, eftersom etomologi är ett av mina raisons d’être, som är ett franskt uttryck som jag kan.

Så förtjust jag är i att prata med barn i verkligheten, så hade jag ju kunnat räkna ut att jag skulle älska den här boken! Högt och lågt omvartannat och i skrift blir det ju oemotälskligt! Och när man tröttnat på barnets tankar, så lägger man bara ifrån sig boken och gör något vuxet. Som att dammsuga, äta enbart potatis till middag eller vika tvätt. Men Oskar lockar, så snart är jag där med näsan i boken igen. Och jag skrattar med tårar i ögonen. Och gråter med ett leende på läpparna. Och hjärtat värker för denne nioåring. Som sörjer sin pappa. Bland annat.

(Jag skrev förresten mina första dagboksanteckningar i Oskar-stil: meningen börjar i en ände, är betydelsebärande helt igenom, men tar slut någon helt annanstans och med ovanlig, men inte inkorrekt kommatering.)

Tjusningen i att läsa böcker med verklighetsbakgrund är att det som i en rent skönlitterär bok skulle ha varit /fyll i valfritt adjektiv/ blir fördjupat, nej, liksom förmerat av vetskapen att ju faktiskt har hänt på riktigt. Baksidestexten på Ers Majestäts olycklige Kurt berättar att Kurt Haijby hade en affär med ”V-Gurra”, alltså konung Gustav V och tack vare hovets generösa utbetalningar kan leva som en filmstjärna. Det vore en katastrof utan dess like om det kom ut att självaste konungen var homosexuell. Haijby åtalas visst på 50-talet ”och därmed är hans öde beseglat”. Som såpa räknat verkar det ju lovande, minst sagt. Och det blir bättre. Historien som berättas slår en såpopera med hästlängder.

Jag finner Haijby så obehaglig som person (Dick Erixon kallar honom, med rätta, en vandrande katastrof) att jag, första gången jag läser det, inte tycker det är konstigt att han tvingas både till ”Beckis” och sedan till Gestapos bunker i Berlin. För vad ska man göra med en människa som inte förstår vad han/hon håller på med? Jag vill ruska tag i Haijby, skaka honom hårt och skrika åt honom högt och länge: fattar du inte?? (Vilket inte skulle göra honom ett dugg bättre förstås, men få mig att må lite bättre för stunden..)

Men det är ju jag som privatperson som känner så och jag som privatperson som i sinne vill agera så. En rättsstat FÅR får inte agera hur som helst och absolut inte som en privatperson i sinne.

Det har begåtts rättsövergrepp mot Haijby av rädsla för att svenska folket skulle få veta att deras kung är bög. När det så kommer ut, så tar folket det med ro, fast det förstås skedde trettio år efter affären var aktuell. Var hovet väl försiktigt, eller var homofobin så utbredd som de befarade?

Uppenbarligen ligger grundlig research bakom boken, vilket (förstås) ger den tyngd. I förordet skriver författarna:

Personerna i boken har funnits på riktigt och har – med några få och obetydliga undantag – sina rätta namn. Händelserna har verkligen inträffat. Sedan har vår fantasi dramatiserat, förskönat, fyllt ut luckor – helt enkelt gjort historien till en roman. Vi hoppas att läsaren ska finna denna osannolika historia lika fascinerande som vi.

Jovisst är det fascinerande, men den grumlas en smula, och ibland mer än så, av att inte veta var verkligheten slutar och fiktionen tar vid. Rättsövergreppen blir förstås inte mindre, men det stör min läsning att inte veta vad som är vad och vilka luckor det är som författarna har fantiserat igen..

Har ni läst om Kurtan? Vad tycker ni?

Äntligen lite läsro! Efter ett par veckor med intensivt resande, socialiserande, nyårsfest, som kompletterades med förkylning och efterföljande halsfluss infann sig ikväll äntligen läsron. Inget måste-socialiserande, ingen överhängande trötthet, utan bara…läslust, faktiskt. Och -ro. Så jag hamnade först i fåtöljen och sedan i soffan med Enquists Ett annat liv. Hittills gillar ja ‘re: annorlunda välskrivet, även om jag nu är mittuppi det kulturpolitiska 60-talet och tycker han är lite svamlig.

Den tidsbefriade läsningen har inte infunnit sig på bra länge nu, för övrigt. Ni vet den där när man tager en bok, öppnar den och intager den utan något slags bortre tidsgräns. Utan jag-hinner-stjäla-åt-mig-lästid-medans-tvättmaskinen-går-hetsen, utan tidslöst läsande. Ett läsande som kanske avbryts av att man måste intaga en macka för att svältdöden ska sluta grina en i ansiktet (notera: inte för att man ska bli  mätt, utan bara bli tillräckligt ohungrig för att kunna fortsätta läsa). Ett läsande som verkligen försiggår utan avbrott och där man stiger ur det som vederkvickt, lite ögonbedövad, men som lite nytvättad. Flera timmar senare.

Att det ska till en västerbottning för att få mig att komma ihåg sånt.

Böcker skall ej endast summeras i siffror: detta är ju en blogg om läsupplevelser och nu ska vi se vilka kärlekar 2008 förde med sig:

Mest tjusande och förförande: Shantaram av Gregory David Roberts

Språkporrigast: Allt av Martina Lowden

Tänkvärdast: Maken av Gun-Britt Sundström och Säg det inte till någon av Kathe O’Beirne (men av olika skäl)

Mest fantastisk-fast-fasansfull: Lolita av Vladimir Nabokov och En dag i Ivan Denisovitj liv av Alexander Solsjenitzyn

Ren och skär kärlek: What I loved av Siri Hustvedt, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, Alberto Manguel, här representerat av En historia om läsning

Vardagsklarsyntast: Den motvillige resenären av Jenny Diski

2008 var annars året när jag var på bokmässan för första gången, bytte bloggverktyg till WordPress och gjorde den väldigt trevliga upptäckten att jag (d.v.s boklådan) kan få recensionsexemplar! Det var oxå året när Pocket och Prassel gick av stapeln och herregud, vad roligt det var att få, men framförallt ge en vilt främmande person paket! Bloggen fyllde dessutom två år (utan uppståndelse) och jag har jobbat heltid större delen av året (=bloggandet har ibland fått stå tillbaka).

Låt 2009 bli allt vad både du och jag vill att det ska bli! God fortsättning på det nya året!

%d bloggare gillar detta: