Kristna Mattsson är frilansjournalist och har skrivit De papperslösa och de aningslösa, om den parallellvärld som papperslösa lever i i Sverige. Alltså den verklighet man är hänvisad till när man saknar de fyra sista i personnumret. De aningslösa är vi svenskar som efterfrågar billig arbetskraft utan att tänka på att det (bland annat) är papperslösas (svart)arbete som möjliggör detta. Mattsson skriver om papperslösa som arbetar som städare, i restaruranger och som hemhjälp. Mattsson visar oxå på frågans många dimensioner genom att intervjua fackföreningsrepresentanter, personer som anlitar svartarbetare och, förstås, de papperslösa själva.

Min fördom innan jag läste den här boken var att kategorin papperslösa endast innefattade asylsökande med avslagsbeslut som tänkte stanna i Sverige oavsett Migrationsverkets beslut. Mattsson visar mig att det kanske framförallt handlar om migranter som aktivt vill förbättra sin livssituation, men vars enda möjlighet till det i Sverige är att leva som papperslös. Och att det är ändå bättre än att vara i hemlandet…

Mattsson säger att ca 200 miljoner människor (i hela världen) lever utanför sina födelseländer, att antalet flyktingar uppgår till ca 20 miljoner och 600 000 till 800 000 av dessa är offer för trafficking. ”Det finns [alltså] 180 miljoner människor som mer eller mindre frivilligt lämnar sin födelseort och söker arbete och ett bättre liv över gränserna” (s 162). Ändå menar Mattsson att det förhärskande begreppet i Sverige är flyktingar, en term som ju indikerar någon slags skyddsbehov. Den enda möjligheten för många att komma in i Sverige var ju fram till november 2008 att söka asyl, d.v.s att söka skydd eftersom det egna landet därtill är oförmöget. Mattsson menar att dessa i Sverige döps om från migrantarbetare till ekonomiska flyktingar och papperslösa arbetare till papperslösa flyktingar.

För att tala i diskursanalytiska termer menar Mattsson förmodligen hur orden används i någon sorts allmän svensk diskurs, för flykting använder iaf Migrationsverket endast om personer som anses uppfylla kriterierna uppställda i 1951 års konvention (personer som får uppehållstillstånd på andra grunder kallas skyddsbehövande i övrigt). Vi har oxå begreppet invandrare (som jag inte tror Mattsson nämner). Om jag har förstått någon slags allmändiskurs rätt, så är det personer från Mellanöstern/Syd- och Mellanamerika och överlag människor som är uppenbart icke-västerländska (romer räknas förmodligen dit oxå). Det specificerar dock inte de ”utomsvenskas” anledning till vistelsen i Sverige, vilket däremot flykting/arbetskraftsinvandring gör. Amerikaner, danskar, engelsmän som lagligen uppehåller sig i Sverige (och inte hänför sig till kategorin turister) är ju inte invandrare, lixom.

Vad är då lösningen? Mattson pekar på att migranterna faktiskt är driftiga, modiga och kreativa och de faktiskt skulle kunna ses som en resurs istf som ett problem. Många av de intervjuade papperslösa vill heller inget annat än att bidra till samhället. I ett land med så kallad reglerad invandring går ju det inte riktigt ihop sig. Eller…rättare sagt, som det är nu, så är det ju de papperslösa som gör fel när de uppehåller sig här, men de kan ju enligt Mattsson uppenbarligen göra det i många många år. Inte bara det, de kan dessutom försörja sig själva och familj både här och i deras ursprungsland. (De papperslösa själva protesterar oxå mot lagstiftningen som förnekar dem rätt till de där så viktiga fyra sista och har organiserat sig själva. Vissa fackförbund organiserar dem oxå. Inte helt okontroversiellt, dock.)

Jag hoppas att lagen om arbetskraftsinvandring som kom i slutet av 2008 kan öppna en ny dörr för en del papperslösa. Åtminstone de som kan styrka sin identitet. Resten då? Ska vi ge dem PUT (permanent uppehållstillstånd) på den anknytning de skaffat till Sverige, under de här åren? Urholkar inte det asyllagstiftningen (d.v.s har du hållit dig undan länge nog, så får du PUT)? Räcker asyllagstiftningen + lagen om arbetskraftsinvandring för att reglera invandringen i Sverige? Ska den alls regleras? Ska alla få komma hit? Hur urskiljer vi dem vi inte vill ha hit (personer med uppenbart kriminellt uppsåt, till exempel)?

Massa frågor blir det av Mattssons bok! Jag gillar’t MYCKET!

Annonser