Jag gillar inte chick-lit. Den genren ger mig ingen intellektuell utmaning, ingen tankemat och jag irriterar mig oftast för mycket på handlingen eller huvudpersonerna för att det ska fungera som underhållning. Det finns två undantag. Vattenmelonen av Marian Keyes och Djävulen bär Prada av Lauren Weisburger. Eller fanns. Nu finns det tre.

Alla var där är det tredje undantaget. Samma koncept som i Djävulen…: smart flicka med tråkig garderob får helt oväntat jobb i bransch där mode, märken och människor är det viktigaste som finns. Hennes tidigare liv ersätts alltmer av jobbet som tar nästan all vaken tid. Och hennes garderob förändras (d.v.s förbättras) med det nya jobbet. Och så finns det två intressanta män som är så olika och så attraherande. Vännerna har tålamod, men börjar till slut tröttna och ställer ultimatum. Hur ska det gå? Ska hon förlora det hon tidigare hade, för att det nya arbetet tvingar henne?

I Djävueln var det flärdtidnings-/modebranschen, i Alla var där är det pr-branschen. Och det funkar den här gången oxå (varför ändra ett vinnande koncept?) Långt inne i mig finns en Camilla som lockas av mode, kläder och fläärd, av det fiina folket och Weisberger talar direkt till den Camillan. Det finns dessutom lite förälskelse och det där spända ovisshetsstadiet precis i början när man har träffat någon lyckas Weisberger fånga på pricken. Jag kommer på mig med att fundera på hur det var när Fantastiskheten och jag träffades..

Annonser