You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.

Väl skildrat om hur ett par är fångade i förortstristessen i 50-talets USA. Sådär som det kan bli, när man inte har tänkt något som en permanent lösning, men det tillfälliga bara fortsätter och vips sitter man där många år senare och undrar hur fasen det här gick till. Fast i en tillvaro man inte vet hur eller varför man skapade.

Frank och April är dessutom fastsnärjda i varandra och försöker med jämna mellanrum slå sig ut. De är fångade i rollerna som förortsbor och i rollerna ”man” och ”hustru”, utan att någon egentligen vet hur det gick till. Var det egentligen medvetna beslut som förde dem hit? En dröm om att flytta till Paris verkar som lösningen på alla deras problem. Ett sätt att aktivt skapa sig det liv och de roller de vill leva i. Men så börjar det bli komplicerat på hemmaplan…

Jag hade väntat mig känna mer ångest när jag läste den här. Men Yates lyckas skildra parets fångenskap med sådan distans att ångesten inte blommar upp inombords. Kanske är det för att varken Frank eller April tycks känns ångest? De verkar mest arga, oförmögna att nå fram till varandra, så istället slutar de att vara ärliga mot varandra.

Gud förbjude att jag fastnar i ett sånt här liv. Huvva!

Annonser

Ung tjej (18) som skriver om sitt förhållande med sina kroppsvätskor och sitt underliv och jag slänger mig över boken när jag passerade Pocket Shop häromveckan. But why? Kanske ville jag ta reda på exakt hur äckligt det kunde bli. Och det kan bli riktigt äckligt. Och kanske för att upprepa Jannerlings experiment att se hur jag reagerar. Varför är kroppsvätskor äckliga? Jag instämmer med Jannerling om att det inte är en bok att läsa när man äter.

Jag skrattar högt åt Helens frispråkighet och åt hennes protester mot vad hennes pryda mamma har lärt henne om hygien. I nästa sekund får jag kväljningar:

Another rule my mother had about pussies was that… they’re much more vulnerable to fungus and mold and whatnot. Which is why girls should never sit down on an unfamiliar or public toilet seat. I was taught to piss in an upright crouch…

I’ve turned myself into a walking laboratory of pussy hygiene. I enjoy plopping myself down on any dirty toilet seat anywhere. That’s not all. I rub the entire seat with my pussy before I sit down, going once around with a graceful gyration of my hips. When I press my pussy onto the seat it makes a smacking noise and then it sucks up all the pubic hairs, droplets, splotches, and puddles of various shades and consistencies… And I’ve never had a single infection. My gynecologist, Dr Broekert, can confirm that.

Mest välskrivna och levande är de bitvis äckliga delarna om hennes kroppsvätskor etc.. Delarna om familjen och skolan känns faktiskt mest som utfyllnad (alternativt så tjusas jag av allt äckel att jag bara tycker att de andra delarna bara stör…) Som tankeväckare när det gäller vårt hygienfanatiska samhälle, om kvinnors traditionella syn på sin egen kropp och kvinnors sexualitet är den underbar.

Hon har en intressant tanke om rakning:

I think that if men want shaved women, they should take over the shaving. Dont’ saddle the women with all the work. In the absence of men, women wouldn’t care at all how hairy they were. The best arrangement I can imagine would be for men and women to shave each other in whatever way they find most pleasing. That way each would have the exact hairstyle that got their partner the hottest. Better than just hoping for the best from the other person or trying to explain it. That’s nothing but trouble.

Jag stör mig ordentligt på tre saker:

1) När hann hon ta alla droger? Bruden är ju bara 18 och det framkommer inte riktigt hur gammal hon var när hon knarkade?

2) Fick inte hon lära sig på kemin att protein stelnar vid höga temperaturer och att det därför är lättare att få bort blodfläckar i KALLT vatten? Eller var det en av lektionerna hon skolkade från och knarkade?

3) Slutet. Herregud, så såpigt.

Jag kommer på mig själv att tänka ”åh, det här vill jag blogga om”; lägga upp inlägg i huvet (alltså planera inlägg i huvet, inte publicera dem där…); försöka memorera citat jag vill skriva om och faktiskt längta efter att skriva om det jag läser. Och då är det väl dumt att inte göra det. Så jag tar och öppnar boklådan igen.

Åsså provar jag att skippa prestationskraven som skrivandet på sistone har varit förknippade med. Jag började ju blogga för att komma ihåg vad jag tyckte om böcker jag hade läst, formen är egal. På sistone har jag känt att jag måste skriva långa inlägg, men vem har sagt det? Det är ju faktiskt jag som bestämmer.

Så vi kör väl på prov ett tag och ser hur det känns.

Så hej igen 🙂

det är mest en notering om vad jag har läst på sistone.

Middlesex av Jeffrey Eugenides. Vindlande, Stor Berättelse vars enda nackdel var att den lästes i inbunden version och därför var hopplös att läsa liggande på sidan i sängen.

Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer. Fortfarande inte riktigt utläst. Kommer på mig själv att tänka på Anteckningar från en liten Fiat. Irriterar mig lite på bokens uppdelning, då jag vill veta hur de respektive historierna utvecklas ganska omedelbart.

Ju mer jag ser dig av Louise Boije af Gennäs. Kärlek! Jag får samma känsla som när jag läste Stjärnor utan svindel för första gången. Hon är mästare på att skildra relationer kvinnor emellan.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Alltså…jag får inget grepp av vad boken handlar om. Den är ogreppbar på en nivå högre än enbart ”dålig”. Inspirerar mig att läsa om Cunninghams Timmarna.

Ingenting har hänt av Katja Timgren. Jag hade väntat mig mer ångest, ett språk som tilltalade mig mer och större igenkänning (även om där fanns). Och relationen mellan Julia och mamman förstår jag inte riktigt. Så betyget blir ett tveksamt ”nja”.

Antikvariat Kalebass av Peter Glas. Pratigt, men inte alltför rörigt om relationer kring och till ett antikvariat. Bland annat.

%d bloggare gillar detta: