I Minaret arbetar Najwa som osynlig tjänsteande hos välbärgade Londonbor, tar hand om deras hem och barn. Ett liv som 20 år tidigare hade varit helt otänkbart för henne. Uppväxt i en sekulariserad överklassfamilj i Khartoum i Sudan med resor till London på loven hade hon en helt annan framtid framför sig. Tills familjen hals över huvud tvingas fly. Van vid att pengar alltid finns är Najwa inte speciellt intresserad av att slutföra sin utbildning och därigenom skaffa sig ett arbete. Hon påbörjar en klassresa nedåt. Och en religiös resa. Lågmält och stadigt berättar Najwa sin historia. Inte bittert, inte längtansfullt nostalgiskt, utan lugnt konstaterande: så här blev det.

Aboulela visar på ett fint sätt vilken funktion tro kan ha för individer, även när det inte är kristendom! Äntligen läser jag en bok där islam bara är, och får fungera som stöd och förklaringsmodell i helt vanliga människors liv. En bok där tro och sekularisering cirklar kring en annan religion än kristendomen, även fast den utspelar sig i väst. Äntligen!

Religionen hjälper Najwa att finna ro i tillvaron och hållbara förklaringar till bland annat varför hennes brors tillvaro ser ut som den gör. Det religiösa uppvaknandet är heller inte rebelliskt eller högljutt, utan stillsamt , men samtidigt kraftfullt. Samtidigt visar Aboulela hur klass och religion krockar och hur svårt det är att agera utanför de förväntningar ens omgivning har på en, oavsett hur mycket man som individ kämpar. Den här historien kommer jag att bära med mig länge!

Annonser