Som jag har längtat efter att läsa en roman av Lahiri! Jag har verkligen älskat mig igenom hennes novellsamlingar, men alltid önskat att hennes karaktärer och berättelser ska få en hel roman att utvecklas och berättas i. I väntan på ett namn är verkligen precis vad jag har väntat på (även om den kom redan 2003, så har jag alltså inte läst den förrän nu..)

På samma sätt som i novellsamlingarna skildrar hon med omedelbarhet sina karaktärers liv och tankar. Direkt får man kontakt med dem, direkt är deras känslor, motiv och handlingar klara för en. Ingen startsträcka, inget onödigt tjafs, men ändå finstämt, lixom finmejslat. Aldrig ett ord för mycket, men heller inte ett för lite. Väl iakttaget och väl beskrivet.

Igen fångar Lahiri känslan av att inte höra hemma någonstans, en känsla som finns i båda generationerna Ganguli. Intressant hur liknande känslor av främlingsskap både finns hos generationen som lämnade ett bekant land, språk och dito kontinent och hos det uppväxande släktet i Det Nya Landet som inte har bott längre hemifrån än fyra timmar med tåg. I alla Lahiris berättelser finns ett slags stillsam melankolo och sorgsenhet över att inte höra hemma någonstans. Samtidigt finns ett driv framåt i berättelsen. Sällsam kombination.

I Lahiris skildring av Gogols och Maxines relation så tror jag ibland att jag läser Hustvedt: New York-sk välutbildad medelklass med sina egna quirks, bekväm och välkomnande vänlig, utan att vara översittare. Jag tror att Leo t.ex (från What I loved) skulle trivas med Maxines föräldrar.

Det enda jag inte riktigt gillar är slutet. Jag undrar om det är för att det känns för enkelt att sluta där det en gång började eller för att jag gör den kopplingen? Till skillnad från resten av berättelsen känns det faktiskt onödigt långdraget, ni vet som de sista tonerna i ett smörigt stycke som lixom aldrig vill ta slut.

Lahiri hanterar även romanens format väldigt väl och jag hoppas som Magix att Lahiri snaart kommer kommer med något nytt! Och väldigt gärna en roman!

Läs mer om Lahiri här

Annonser