Min bibbla funkar lite lustigt. Jag stod på kö för att läsa Igelkottens elegans, men när jag kommer för att hämta ut den visar det sig att jag har fått ljudboken. Jag reserverade inte ljudboken, utan den ”vanliga” boken, men deras system ”känner inte av det”, enligt bibblofarbrorn bakom disken.

Nåja. Uthämtningen av boken sammanföll med ökad aktivitet i köket (jag hade ett brödrecept och ett på chili som skulle testas), så nu gjorde det ju inte så mycket, även fast det blev lite hopp i läsningen.

Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om Igelkottens. För en gångs skull dissar jag inte en bok på grundval av språkhanteringen. Tvärtom används språket vackert och ändamålsenligt. Men varför inte enbart skriva en bok där Renée och Ozu möts? Jag tycker väldigt mycket om sättet på vilket Renées och Palomas funderingar skildras på, men förstår inte riktigt Palomas funktion i boken, för precis när de två har mötts, så är ju slutet där. Den enda gemensamma nämnaren de två har är ju att de inte passar in i den sociala roll de är tilldelade. Är det kvalificerande nog för att få en bok ihop? Jag kan förstå Renées smygande med sina intressen och sin egen identitet och är glad för hennes skull att en viss japan flyttar in i huset. Slutet är bedrövligt, minst sagt och efter avslutad lyssning står jag där utan att riktigt veta vad jag fick ut av boken.

Jag tycker inte det är så himla fint och vackert och den får mig inte att gråta eller skratta rakt ut. På sin höjd har jag kanske fnissat lite.

Vad tycker ni?

Annonser