Jag har arbetat en del med människor från Irak och känner mig hyfsat hemtam med det landets moderna historia. Dock är jag inte mer än flyktigt bekant med, men rätt nyfiken på, grannen Iran och blev därför riktigt glad när jag hittade på Mitt Iran.

Shirin Ebadis historia är samtidigt Irans. Hon växer upp i en välbärgad, inte speciellt religiös familj, läser juridik och avancerar snabbt till domare. Då kommer revolutionen i Iran och hela världen vänds upp och ned. Ebadi lyckas i den här villervallan skaffa familj, starta företag, bli väldigt framgångsrik som taleskvinna för kvinnors och barns rättigheter och, på något sätt, ändå leva. Hon stannar i landet när vänner flyr och förlåter dem knappt det svek hon tycker de begår. Varför stannar en högt utbildad kvinna kvar i ett Iran som inte längre är det som det var? Svaret på den frågan får mig att fortsätta läsa.

Ebadi lyckas för mig begripliggöra turerna i Irans moderna historia samtidigt som hon för ner världsomvälvande skeenden till ett individuellt plan. Lättillgängligt om ett fascinerande land och en modig kvinna. Färgat och vinklat är det, men det sticker hon heller inte under stol med.

Valet i Iran var bara någon dag efter att jag hade läst klart Ebadi. Undrar vad hon har att säga om det?

Annonser