You are currently browsing the monthly archive for september 2009.
Jag åkte ner på Bokmässelördagen i år (oxå). Den här gången med bästa syster K. Hon hade förberett med mässkataloger från GP och övernattning, då hon har övernattningslägenhet närmare Götet än undertecknad. Ett förträffligt arrangemang: vi fick både fredags- och lördagsmys och mässat! Hon var mest förundrad över alla människorna och köpte alla sina böcker på Pocket Shop på centralen innan tåget gick hem, ”för här är det ju faktiskt inget folk”.
Hennes reaktion får mig att tänka att det underlättar enormt om man har en plan för mässan. Seminarier man måste se, montrar som måste besökas eller böcker som måste inhandlas. Att browsa sig igenom mässan är omöjligt. Det är för mycket folk. För stort. Och för mycket folk. Att tvingas trängas för att se vilka pocket som finns till försäljning dödar ju vilken köplust som helst. Och att göra det en hel dag kan ju döda vem som helst…
Jag gjorde dock flera fina fynd. Gellert Tamas De apatiska, Guillous yrkesmemoarer, Simon Kernicks Mord för mord och Bokhoras Album. Jag hittade fina anteckningsböcker (som jag inte riktigt vet vad jag ska skriva i. Inte för att det är ett problem när man köper anteckningsböcker); fina bokmärken och Svensk Bokhandels bokkatalog för hösten, alldelens gratis. Men jag missade att gå förbi Svensk Tidskrift. Det får bli nästa år. Sen köpte jag en skrälldus pocketar som Välkommen till paradiset, Porr, horor och feminister och Banditer.
Jag upphör förövrigt inte att förundras över folks förmåga att vara i vägen. Att försöka tänka på andra och till exempel inte ställa sig i mitten i gångarna och studera mässkartan kan man visst inte under mässhelgen. Kanske har man fått för många böcker i huvudet? Bokstavligt talat. Jag funderar allvarligt på att åka ner en av branschdagarna nästa år (om jag fortfarande bloggar då), för att slippa trängseln. Den är faktiskt rätt jobbig.
Tema Afrika, nästa år. Brett som tusan, men sjukt intressant. Instämmer i Bokhoras teori om anledningen.
Periodvis dras jag till riktiga eländesböcker. Såna där skildringar av olyckliga, trasiga, misshandlade, skadade människor. De ska vara BOATS*, dessutom och gärna självbiografiska, det vill säga att det är pojken i boken som har skrivit den (undrar vad det bokvalet säger om mig…). När ingen annan ser av Duncan Fairhurst är en sån bok. Hans far utnyttjar honom sexuellt under tio års tid, från det att Duncan är fyra tills han är fjorton år. Duncan flyr in i allehanda droger för att döva känslorna och dölja för sig själv vad han utsatts för. Tills det inte funkar längre.
Fairhurst beskriver rakt, naket och obönhörligt om det som sker och sina känslor kring det. Han älskar sin far och den uppmärksamhet han får, men hatar det fadern utsätter honom för. Ändå saknar han uppmärksamheten när övergreppen slutar. Han går i terapi och inser att han blir svartsjuk, när han av terapeuten får frågan om han tror att fadern hade andra offer. Vilka känslor (från offrets sida) att förknippas med sexuella övergrepp: kärlek och svartsjuka!
Duncan lär av sin far att egenintresset är det enda som ska styra ens handlingar och han drar sig inte för att ljuga för sina vänner om det gynnar honom själv. Något som slår tillbaka på honom när han för en gångs skull försöker vara ärlig.
Det är bitvis starkt motbjudande läsning och illamåendet är rent fysiskt. Anledningen är inte enbart det fruktansvärt egoistiska i att förgripa sig på ett barn (och dessutom sitt eget!), utan även för att Fairhurst inget lämnar åt läsarens fantasi. Inget om övergreppen och inget om Duncans upplevelse av det. Det är en intelligent redogörelse, utan distans eller överslätande förklaringar. Fairhurst beskriver det komplexa och i att vara offer för en pedofil som tillika är ens förälder. Att älska och samtidigt hata. Att behöva närhet och samtidigt sky den som ska ge det. Att vara rädd för den som ska förse en med trygghet och värme.
* Based On A True Story.
I uuunderbar miljö: dimmigt/regnigt/höstigt England, @Cambride University (aka-porr!) utspelar sig Georges För hennes eget bästa. Studenten Elena mördas en tidig, dimmig morgon under sin joggingtur. Det visar sig att hon är kontroversiell på skolan eftersom hon trotsar de sociala konventionerna hennes handikapp för med sig och lever ett ”vanligt” studentliv. Hennes far arbetar dessutom på universitetet och det går ryken om att Elena går där enbart tack vare honom och enbart för att han vill ha henne nära. Hon har en ”mentor” bland de handikappade studenterna som har ett inte helt okomplicerat förhållande till Elena. Och hennes familjekonstellation är heller inte fri från potentiella ”fiender”. Det visar sig att det är en härva av starka känslor: kärlek, svartsjuka och hat som Kommissarie Lynley och hans assistent Barbara Havers är på väg ner i. Och båda har de egna privata problem att brottas med, där känslor av minst samma styrka är involverade.
Jag har bara läst I minnets labyrint av Elizabeth George tidigare och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig av hennes författarskap. Jag visste inte att jag kunde vänta mig sammansatta personlighetsporträtt, djupa analyser och sådan spänning. Inte för att jag vet hur mina förväntningar var justerade, men förvånad blev jag ivf. För hennes eget bästa är en av de bättre deckarna jag har läst, även om tempot inte på långa vägar är sådant som i Kernicks böcker.
Jag har förresten alltid trott att George är britt. Men det är hon ju inte. Hon är ju amerikanska! Såna fördomar jag har om folk 😉
Första Pocket och Prasselpaketet damp ner i tisdags. Jag konstaterar genast att min Pocket och Prasselvän Häxan är en klimatsmart typ: paketet kommer i en papperspåse från en affärskedja. Innehållet ser ut så här:
-En tepion som enligt Häxan räcker till fyra (!) koppar te. En blomma! Detta måste testas! (Nu saknar jag din genomskinliga tekanna, Sara! Den hade varit perfekt för ett test som det här!)
-Karameller från Mariannelunds Karamellkokeri (med vad jag tror är ingefärssmak. Vääldigt goda! (Häxan köpte dem när hon var bortrest vet jag oxå).
-Boken Ers Majestäts Olyckliga Kurt. Jag äger redan den boken och uppskattade den mycket! Så att det var en fullträff kan man oxå konstatera 😉
Tack snälla snälla Häxan!
Nu är kylväskeboken beställd och även lite annat till mig. (Vad beställningen faktiskt blev avslöjar jag sen, i händelse av att du läser det här, mamma!) Det blev en beställning från Book Depository och visst är det en speciell känsla att browsa i nätbokhandlar. Först njutningen i att välja, läsa recensioner, hitta liknande böcker… Sedan njutningen när paketet väl kommer, att få se böckerna, packa upp dem, bryta upp dem och sedan glida ner i soffan och faktiskt läsa dem! Så nu vill det till att ni skyndar er, Book Depository, jag vill inte vänta hur länge som helst!
För övrigt gillar jag bokhandlar som när man kommer in på sociologiavdelningen har fler än 10 000 titlar.
Idag är första dagen den här veckan som jag klarar av att vara vaken efter lunch. Annars har jag ätit på schemalagda tider för att orka sova mig frisk. Sjukt förkyld eller möjligen svininfluensa. Fortfarande är jag för sjuk för att fara på jobbet, men tillräckligt frisk för att bli uttråkad av sakernas tillstånd. Så jag samlade ork och energi och åkte in till bibblan.
På handlingslistan stod införskaffande av lätt läsning av typen flääärdtidningar jag inte annars köper. Såna där som det räcker att spana in bilderna i om man skulle vara för trött för att läsa texten. Såna där som det inte gör nåt om man somnar ifrån för att man alltid kan hitta igen sig när man vaknar. Och kanske oxå en film, för det vore mysigt.
Hem kom jag med flera kilo Elle, Elle Interiör, Vogue, Damernas Värld och Sköna Hem. Och The Constant Gardner på DVD. I bokform fick även Camilla Thulins Stil och Johanna Davidssons Väskor följa med:
Efter att jag nu har vilat mig och mina armar i ryggläge ska jag göra ingefärste*, tina en kanelbulle och återinta ryggläge i soffan.
*Ingefärste: skär färsk ingefära i bitar. Häll över kokande vatten och krama i lagom mycket saft ur en citron. Vill man kan man pimpa (nästan) vilket te som helst med bitar av färsk ingefära. Världens bästa förkylningsknark!
Camillas boklåda 