You are currently browsing the monthly archive for december 2009.

Julen i år tillbringades på ett något annorlunda sätt: med Fantastiskheten och en dansk flaeskesteg. D.v.s utan att a) på fyra dagar besöka familjen som är utspridd över heela landet genom att b) tillbringa en mångfald timmar på resande fot tillsammans med tvåhundratusen andra julstressade människor med tvåhundratusen ton packning och därför heller inte c) vara på resande fot i ett sedvanligt prejulskitväder. Första julen det skedde sedan jag var…16, tror jag. Skönt, men tråkigt, men skönt, men tråkigt.

Dessutom genomlever jag mitt livs första betalda julledighet! Jag har förmånen att ha ett arbete där jag per automagik är ledig på röda dagar! Detta arbete har jag dessutom kunnat ta semester ifrån kring helgerna. Detta tillsammans har nu givit mig ca 2 veckors sammanlagd ledighet.

Jag har inte fått något bokrelaterat i julklapp, men däremot  gett bort bokrelaterade presenter! Uppmärksamma bloggläsare har noterat att det de senaste dagarna funnits en sida som heter ”Här, Karin”. Klickar man på denna, så kommer man inte så mycket längre utan ett lösenord. Detta var min julklapp till min kära älskade syster. Hon hade önskat sig ”en massa böcker, eller i alla fall tips på böcker” i en speciell genre. Jag knåpade ihop en sida om dessa böcker, sorterade på sådana jag hade läst och tyckt om, sådana jag hade läst men inte tyckt om och sådana jag inte hade läst och således inte kunnat tycka något om. Plus ett presentkort i en nätbokhandel  Jag länkade alla titlarna till sagda nätbokhandel, så att det skulle bli lite lättare att göra någon sorts urval. Vad jag förstod, så blev det rätt uppskattat 🙂

Jullov plus oresa har gett mig en semester utan dess like. De ambitiösa dagarna har jag tagit på mig andra kläder än pjamasbyxor, morgonrock och tofflor. De riktigt ambitiösa dagarna har jag tom gått utomhus! Annars polimasar jag omkring och gör så lite som möjligt. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det är.

Heather Hamilton arbetar som assistent till en bröllopsfotograf i London och är singel efter att ha kommit på sin pojkvän med att vara otrogen. Hon går ständigt omkring och önskar sig saker. Enkla saker som att det ska finnas en ledig plats på tunnelbanan, att hon ska slippa stå och vänta i köer, att hon ska slippa vänta vid rödljus. Saker som skulle göra hennes vardag bekvämare. Hon önskar sig oxå saker som att det ska sluta regna, att hennes göörsnygga granne ska bli kär i henne och att hon ska få den perfekta mannen. Slentrianmässigt gjorda önskningar i nån sorts frustration över att tillvaron inte är den mest optimala. Så köper hon en lucky heather av en zigernare och.. det slutar regna, hon får en sittplats på tunnelbanan, hon får en stilig flatmate och börjar dejta James, kanske den perfekta mannen! Be careful what you wish for handlar förstås om huruvida man alltid behöver det man önskar sig. Och huruvida det är en välsignelse eller en förbannelse att få sina önskningar infriade.

I både Who’s that girl och den här använder Potter tankar som jag själv har lekt med: vad skulle jag säga om jag mötte mig själv för tio år sedan, respektive vad händer om jag får allt jag önskar mig. De passar båda om man är ute efter avkoppling och mysläsning, där inga obehagliga överraskningar väntar. Där finns både ljuv pirrande förälskelse och komplikationer som får en att undra hur det ska gå med den kärleken, den kärleken.

Trots att jag gillar det jag läser, upptäcker jag snart att jag hoppar över mer och mer i texten. Potters ständiga beskrivande av saker och ting blir tjatigt och jag lär mig snabbt när hon blir det. Jag hoppar till vad jag på förhand har listat ut är stycken som driver handlingen framåt. Sen går jag tillbaka i texten och bekräftar min gissning att det jag hoppade inte gjorde varken till eller från för min förståelse av handlingen. Däremot mycket för att minska min irritation.

Potter upprepar oxå saker och ting i onödan. Två gånger lägger Heather ihop två och två och förståår sambanden mellan hennes turamulett och de händelser som inträffar. Första gången har läsaren sen länge sett de sambanden, men okej då, skönt att få bekräftat att Heather oxå gör det. Andra gången är det bara mer utvecklat, utan att föra handlingen framåt ett dugg. Läsaren har där förstått för länge sen och det finns inget behov av att förtydliga igen. Alls.

Handlingen i Be careful what you wish for kommer knappt med några överraskningar alls, utan jag noterar att det jag hade förutspått faktiskt inträffade. En inte oviktig detalj för lyckad avkopplingsläsning! Dock listade jag inte ut hur det klart väntade lyckliga slutet skulle inträffa. Något som både karaktärerna och boken som helhet vann på.

För nåt år(?)  sen hittade jag Drömmen om transibiriska järnvägen av Bo E Åkermark (red.) på nåt antikvariat. Det är en fantastisk antologi av idel kända (och en del för mig okända) författare på ett enda tema: att resa längs transibiriska järnvägen. Bland annat skrev Jules Verne om den i Tsarens kurir och Sven Hedin skrev dokumentärt om den på 30-talet. Att resa längs Transib tycks vara att resa i sällskap av charmiga medresenärer (motresenärer i vissa fall, kanske); trevliga samtalspartners, god mat av både rysk och kinesisk härkomst; stränga regler, rutiner och vanor. Och i sällskap av viss tristess.

Urvalet av författarna har medvetet begränsats: det finns inga ryska författare representerade i antologin. Redaktören ger ändock i sitt förord ett litet tips på en sådan, ifall man efter 200 sidor reselektyr skulle vara sugen på mera reseporr.

Ca 200 sidor tågporr! Eller snarare tågreseporr!  Det är oxå litteraturporr, ety läsaren (ellet åtm jag) blir sugen på att både resa längs transibiriska järnvägen OCH att läsa fler bra böcker (som mer av Jules Verne och Tolstoj, t.ex). Hela boken är ett brilliant exempel på att tåg och litteratur hör i hop. Både att läsa på tåg och att läsa om tåg. Och att läsa om att läsa på tåg.

Petra på En annan sida skriver oxå om transib:

Häxan, som jag har fått mina paket av, förvarnade att det sista paketet skulle bli försenat, då hon var på resande fot. Hon lovade dock att det skulle vara värt att vänta på. Här i veckan damp det ner och att det var värt att vänta på! Det innehöll

Jag fick dessutom med en bild av ”min” Häxa (som jag inte lägger ut här, eftersom jag inte vet om hon vill det).

Tusen tack! Böckerna har jag inte läst och det är sådana som jag inte skulle ha valt att köpa själv. Nu när jag har dem, så är jag desto nyfiknare på dess innehåll. Har du läst dem? Vad tycker du om dem? Jag har smakat Siljansblandningen och en del av chokladen och de är helt fantastiska! Jag ÄLSKAR choklad och du har bjudit mig på något av det godaste jag har ätit i chokladväg, någonsin!

Och efter att ha surfat runt en stund bland deltagarlistan till PoP3.0, så hittade jag min Häxa på Denna dag, ett liv! 🙂 Tusen tusen tack för de paket du har skickat mig här under hösten! Du har verkligen förgyllt min vardag!

%d bloggare gillar detta: