You are currently browsing the monthly archive for januari 2010.

JoL på Bokhora tipsar om svensk aka-porr i form av Agnes Hellströms debut Ränderna går aldrig ur. Jag lockas, precis som JoL, av kombinationen internatskoleliv och överklass och tänker osökt på Guillous Ondskan och Sittenfields I en klass för sig. Jag hoppas oxå att jag gillar den här mer än Sittenfields. Återkommer med recension!

Annonser

Bokberget citerar Peter Englund om varför läsa. Citatet (som kommer från den här artikeln) är delar av hans svar på frågan om varför vi ska läsa klassiker. Han säger:

Litteraturen tillåter oss ju att komma ut ur det enda liv som vi är dömda att leva. Vi är dömda att leva i en kropp vid en särskild tidpunkt på en särskild plats. Litteraturen hjälper oss att ta del av andra existenser. Den bryter vår ensamhet i oss själva. …

Jag tycker det är applicerbart även på litteratur som inte räknas till klassikerna. Det funkar som ett svar på frågan varför vi ska läsa överhuvudtaget. Mycket klokt sagt!

Jag vill läsa mer på temat HBTQ* under 2010 och kom förbi Bokbergets blogg.  Hon skriver om kinesisk (och asiatisk) litteratur. Hon tipsar där om författaren Johann S. Lee som skriver om hur det är att vara homosexuell i Singapore.  Jag blev jättesugen på hela hans författarskap, från ”rätt så självbiografiska” Peculiar Chris, om en ung kille som kommer ut som bög, till den bok som Bokbergets inlägg handlar om: Quiet Time.

En tangent: hon har oxå ett fantastiskt inlägg om qinmusik. Med tillhörande video -läs och lyssna och njut 🙂

*HomoBiTransQueer

Bokhora måndagsmöter idag en bibliotekarieförläggaregrafiskdesigner som har startat ett eget förlag. Han har där gett ut mer av Patrick Süskind (ni vet, som skrev Parfymen)!

Bland annat det som kallas ”hans litterära storverk” Duvan. Jag hatälskade Parfymen och blev riktigt sugen även på den här. Nån som har läst Duvan? Hur står den sig i förhållande till Parfymen?

Jag läser vidare att förlaget ger ut mer av Süskind, där framförallt Om döden och kärleken fångar min uppmärksamhet. I den funderar författaren över hur det kommer sig att ingen karaktär i världslitteraturen/-teatern/-operan någonsin går på toa*!  Trots aktivitetens grundläggande karaktär!  Istället ältas kärlekslycka och kärlekskval. (Jämför Maslows behovstrappa.) I samma bok funderar S. över döden och varför vi tiger ihjälp en sån negativist. Förlaget skriver att författaren ”…hämtar exempel både från sin egen vardag och från världslitteraturen.” (min kursivering).

Han har mig redan vid toadörren här, Süskind. Kombinationen ämnesvalet (varför kärlek istf bajs) och kontexutalisering av en författare jag gillar verkar myycket spännande!

*går ens Helen i Charlottes Roches Våtmarker på toa?

Jag fastnade framför En brusande färd idag, en dokumentär om Selma Lagerlöfs liv och verk. En vacker film med inslag från filmatiseringarna av hennes verk, radio- och tvklipp med Selma herself och personer som säger saker om Selma: teaterregissörer, skådespelare och folk som vet mycket om henne. Hennes liv och verk sätts in i ett sammanhang. Mycket inspirerande!

Filmen finns på SVTPlay tom 17 februari!

Jag har inte läst mer av Lagerlöf än Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och förmodligen några utdrag ur hennes andra verk som var obligatorisk i svenskundervisningen på gymnasiet. Jag har sett filmatiseringen av Kejsaren av Portugallien med Ingvar Hirdwall i huvudrollen. Nu är jag jättesugen på att läsa bland andra Löwensköldska ringen, tillsammans med Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Kanske oxå Jerusalem.

Lyran skriver bra (och mycket!) om Selma och har läst många av hennes böcker, så där ska mitt botaniserande fortsätta i jakten på bra Lagerlöf att läsa!

Vad ska jag börja läsa av Lagerlöf? Är det nån bok som är bättre att börja med än någon annan? Tips emottages gärna 🙂

Just nu delar jag säng med furst Mysjkin. Jag försöker åtm ända tills jag somnar. Idioten gör två saker tydligt i mitt läsande:

a) min hopplösa oförmåga att särskilja karaktärers namn. Jag klarar mig långt med att konstatera vilken bokstav karaktärens namn börjar på, så slipper man läsa hela namnet. När det inte funkar, så kan man alltid läsa ut ett av namnet och har författaren börjat presentera en karaktär med hela namnet, så är det oftast lättare att komma ihåg efternamnet, för det är där det brukar skilja mest. Men ryssar har ju två efternamn! Först fadersnamnet och sedan familjenamnet. Dostojevski presenterar ofta karaktären med alla sina tre namn, till exempel huvudpersonen som Lev Nikolájevitj Mýsjkin. Ett stycke senare kommer personen Lev Nikolájevitj och jag blir helt förvirrad! Vem är nu det? Dessutom böjs efternamnen efter personens kön, det gifta paret heter då alltså Jepantjín och Jepantjína. Okej, där är det lättare, för där är åtm stammen densamma. Jag är heller inte van vid användandet av diminutivformen av namn, som att Gavrila blir Ganja och Nikoláj blir Kólja. Oh, those Russians.

b) mitt hopplösa minne för detaljer. Jag läser för fort för den här sortens roman. Jag vill komma framåt, vidare, veta vad som händer. Men det får man ju reda på genom att läsa vad som händer och inte plöja förbi ett halvt stycke, för att man då missar en karaktärs ilskna utrop som får hela scenen att förändras. Det här är inte en bok som skummas, det är tydligt.

Jag irriterar mig på att jag ofta måste backa någon halvsida varje kväll, för att jag inte förstår var i handlingen jag är. Det är resultatet av både a) och b). Jag har lixom dragit mig för att välja den här boken som läsning på dagtid och liksom avfärdat den som tråkig. Men det är den ju inte. Den är bara lite mer krävande än andra böcker jag har läst på sistone. För tråkig är den faktiskt inte.

Jag önskar mer läsork och läslust. Jag önskar att jag blir bättre på att sålla bland information, boktips, recensioner och förslag, så att jag slutar låna för att sedan inte läsa och dra mig för att lämna tillbaka. Jag önskar att jag blir bättre att hitta mina böcker, de där kärlekarna som jag inte vill skiljas från och som är fulla med bra tankemat, formuleringar och teman.

Jag önskar läsa fler böcker på tema htbq (fler böcker som Ensamhetens brunn, Stjärnor utan svindel, Middlesex) (note to self: kolla in Tekoppens HBTQ-kategori). Jag önskar läsa fler böcker med starka kvinnor i huvudrollen (fler Den stängda boken).

Jag önskar oxå mer blogglust, ja kanske tom bloggpassion. Jag vill orka/kunna skriva en blogg som jag skulle vilja läsa. Som är fylld av kärleken till läseriet och böckeriet, men kanske inte nödvändigtvis till köperiet (ja, undantaget kärlekar som måste fritas, då). Jag vill orka tänka om böckerna jag läser och sen orka skriva om tankarna.

Kort sagt: jag önskar att 2010 fylls av lust och passion (både till läseriet och på andra områden i livet 😉 ). Jag önskar mer lust och ork och mindre trötthet och o-lust.

2009 går till historien som ett ganska torftigt läsår. Har jag räknat rätt, så har jag läst 45 böcker. Jämfört med 59 förra året och 63 året dessförinnan. Jag har inte haft den stora lusten att läsa och de stora bokkärlekarna har lixom inte infunnit sig. Inspirationen har varit desto större och kanske är det en del av problemet: jag blir översköljd av information, tips, recensioner och idéer om vad jag ska läsa. Information overload resulterar att jag repetitionslyssnar på Coq Rouge och somnar till det.

Det jag framförallt har gjort i år är att jobba. Året inleddes med arbetslöshet som jag bland annat tillbringade med att städa ur lägenheten på Jobborten, eftersom veckopendlandet äntligen äntligen var över! I mars fick jag hastigt och lustigt arbete. Som jag nätt och jämt hann lära mig behärska innan jag i juni hastigt och lustigt fick ett annat arbete, i samma hus. Som dessutom är en tillsvidaretjänst! De senaste nio månaderna har jag mest lärt mig saker på jobbet (jo, jag har jobbat (som i ”uträttat”) en del oxå. Men mest lärt mig saker). Läst och försökt begripa jobbrelaterade saker. Lagar och regler och förordningar och administrativa föreskrifter. Jag tappade ork och inspiration att blogga, så jag försökte mig på en paus i bloggandet, men kunde inte hålla mig längre än ca 1 månad.

I år ser jag oxå tydliga mönster i hur jag väljer böcker. Jag har försökt hantera det här med krävande heltidsarbete genom att läsa flera böcker av typen Lev Enklare och The To-Do List. Jag har flytt min orkeskrävande tillvaro genom att läsa författare som Lauren Weisburger och Alexandra Potter. Efter det här året får jag sluta säga jag läser inte chick-litt. När jag har orkat har jag läst klassiker som Dvärgen och Middlesex. Jag har skaffat mig tankemat kring frågor jag stöter på i min vardag: arbetskraftsinvandring och psykisk ohälsa genom att läsa mer om dessa frågor. Jag var med i ytterligare en omgång av Pocket och Prassel och det var lika bra som de tidigare.

En av de starkaste läsupplevelserna var just Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En annan var Middlesex. Jag upptäckte Simon Kernicks blodiga böcker och läste mer av Jhumpa Lahiri. Jag läste min första Paul Auster och blev bubblande glad. Men inte läste jag nån fler av honom, för det. Jag var helt enkelt inte sugen.

Bring nolltio on (japp, jag hör folk kalla innevarande år för detta). Jag önskar mer ork och läslust!

%d bloggare gillar detta: