2009 går till historien som ett ganska torftigt läsår. Har jag räknat rätt, så har jag läst 45 böcker. Jämfört med 59 förra året och 63 året dessförinnan. Jag har inte haft den stora lusten att läsa och de stora bokkärlekarna har lixom inte infunnit sig. Inspirationen har varit desto större och kanske är det en del av problemet: jag blir översköljd av information, tips, recensioner och idéer om vad jag ska läsa. Information overload resulterar att jag repetitionslyssnar på Coq Rouge och somnar till det.

Det jag framförallt har gjort i år är att jobba. Året inleddes med arbetslöshet som jag bland annat tillbringade med att städa ur lägenheten på Jobborten, eftersom veckopendlandet äntligen äntligen var över! I mars fick jag hastigt och lustigt arbete. Som jag nätt och jämt hann lära mig behärska innan jag i juni hastigt och lustigt fick ett annat arbete, i samma hus. Som dessutom är en tillsvidaretjänst! De senaste nio månaderna har jag mest lärt mig saker på jobbet (jo, jag har jobbat (som i ”uträttat”) en del oxå. Men mest lärt mig saker). Läst och försökt begripa jobbrelaterade saker. Lagar och regler och förordningar och administrativa föreskrifter. Jag tappade ork och inspiration att blogga, så jag försökte mig på en paus i bloggandet, men kunde inte hålla mig längre än ca 1 månad.

I år ser jag oxå tydliga mönster i hur jag väljer böcker. Jag har försökt hantera det här med krävande heltidsarbete genom att läsa flera böcker av typen Lev Enklare och The To-Do List. Jag har flytt min orkeskrävande tillvaro genom att läsa författare som Lauren Weisburger och Alexandra Potter. Efter det här året får jag sluta säga jag läser inte chick-litt. När jag har orkat har jag läst klassiker som Dvärgen och Middlesex. Jag har skaffat mig tankemat kring frågor jag stöter på i min vardag: arbetskraftsinvandring och psykisk ohälsa genom att läsa mer om dessa frågor. Jag var med i ytterligare en omgång av Pocket och Prassel och det var lika bra som de tidigare.

En av de starkaste läsupplevelserna var just Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En annan var Middlesex. Jag upptäckte Simon Kernicks blodiga böcker och läste mer av Jhumpa Lahiri. Jag läste min första Paul Auster och blev bubblande glad. Men inte läste jag nån fler av honom, för det. Jag var helt enkelt inte sugen.

Bring nolltio on (japp, jag hör folk kalla innevarande år för detta). Jag önskar mer ork och läslust!

Annonser