You are currently browsing the monthly archive for mars 2010.

Tessa är 16 och ska snart dö. Hon har leukemi och vet att ingen bot finns för henne. Hon ska dö. Hon har gjort en lista med saker hon ska klara av före hon dör. Before I die. Ha sex, bli kär, testa droger och bli känd står bland annat på den listan. Hon bor hemma med pappa och lillebror, är trulig och tonårig men orkar samtidigt inte så mycket som tidigare. En kombination som kan bli ganska påfrestande för hennes omgivning. . Hade jag inte läst en av kundrecensionerna på Adlibris, så hade jag nog inte läst ut boken. Anna skriver

Lägg inte ifrån er boken om ni tycker att den är lite barnslig och naiv i början. Detta är något så sällsynt som bok som tar sig mer för varje sida…

I början av läsningen förväntar jag mig att boken ska vara något i stil med Mike Gayles The to-do list, men påminns snabbt om att det här ju är en roman, så såklart är den ju annorlunda. Här är det heller inte själva listan som står i centrum. När jag kommit över det, så ser jag den som en ungdomsbok i begreppets mest negativa bemärkelse: tunn, förenklad och alldeles för lättläst. Men jag hade Annas ord i bakhuvudet och fortsatte läsa. Och den växer. Ju längre in i boken man kommer, desto sjukare blir Tessa och desto bättre blir boken. Makabert nog.

Ju närmare döden hon kommer, desto närmare livet kommer berättelsen. Jag får inga åh-gud-det-gäller-att-ta-vara-på-livet-för-vi-lever-bara-en-gång-tankar av den här boken. Det når den lixom inte upp till. Däremot funderar jag en del kring att döden faktiskt är rätt jobbig. Visst, vetskapen om att hon ska dö gör att Tessa kanske vågar ta för sig mer än vad hon skulle göra annars, eftersom hon har en deadline i ordets mest bokstavliga bemärkelse. Men ju närmare slutet hon kommer, desto ondare gör det ju i hjärtat på hennes närmaste, de som älskar henne. Och på henne, som älskar dem.

Trots det hjärteonda ligger det kanske ändå en trygghet i dödens oundviklighet. Den är definitiv, så är det bara. (Resonemanget förutsätter någon form av oplötslig död, typ bilolycka.) Och då kan man inte göra något för att undvika den (ja, alltså relaterat till Tessas situation. Jag säger inte nåt om säkerhetsbälten, don’t drink and drive och såna saker). Ergo kan man fokusera på att göra det bästa av tiden som är kvar. Jag tror inte människan kan greppa tidsrymden ”ett liv”, fatta att hon ska dö om så länge och därför leva som om hon ska dö. Jag fattar det iaf inte. Så det vore väl fint att få en liten hint att ”nu du, börjar det dra ihop sig” ett gäng år innan. Och ett ”nu du är det nära, ska du göra nåt rejält livsfarligt, så är det minsann dags nu. 48 timmar kvar”. Så att jag hunne prova heroin innan det vore försent.

Och visst gråter jag i slutet av boken. För att det är så fyllt av kärlek.

Annonser

Jerusalem var min första mp3-bok, köpt som mp3-bok. Annars har jag alltid köpt ljudböcker och ”gjort om” till mp3. Vilket är alldeles för bökigt för att jag ska göra det så ofta jag skulle vilja.

Jag är angenämt överraskad över hur enormt smidigt det var att shoppa: betala med kort, ladda ner en zip-fil och vips har du hela boken i 5-minutersspår färdig att ladda över till valfri mediespelare. Man kan välja olika format beroende på ipod eller inte. Tjoff, bara, så var det att börja lyssna.

Så hädanefter, fler mp3-böcker till folket (eller åtm till camillan)!

Det här är en av de allra finaste böckerna jag har läst, någonsin. Eller, ja, lyssnat på. Och en av de allra allra bästa. Jag köpte Jerusalem som mp3-bok. Uppläsaren Irene Lindh gör läsningen till en än mer fantastisk upplevelse. Hennes röst passar så bra till berättelsen, till tiden när boken utspelar sig. Jag läser hos Selma Lagerlöf-sällskapet att boken bygger på en verklig händelse (utan att för den skull vara dokumentär): Selma fick se en tidningsnotis om att en religiös sekt utvandrat från Dalarna till Jerusalem. Selma reste till Palestina och besökte gruppen.

En intensiv väckelsevåg drar över Nås i Dalarna under senaste delen av 1800-talet, vilket får stora konsekvenser. Bygden delas i två delar och väckelsen blir till slut så stark för en grupp att de utvandrar till den heliga staden, Jerusalem, för att bosätta sig där. Släkten Ingmarsson, där äldste sonen alltid får namnet Ingmar Ingmarsson, är ledande i bygden. Karin Ingmarsdotter säljer Ingmarsgården för att finansiera sin och makens resa till Jerusalem och gården går ur familjen. För att få tillbaka den gifter sig Ingmar med dottern till den man som har köpt gården, då mannen som köpte gården hade lovat att ge gården till sin dotter i bröllopsgåva. Ingmars stora kärlek Gertrud förtvivlar och åker, tvärtemot sin ursprungliga plan, med till Jerusalem.

Jag är uppväxt med berättelser om Jesus, om Jerusalem och Bibeln. Jag såg dem aldrig som mer än just berättelser och tänkte mig aldrig att den platsen kunde finnas på riktigt, även om jag senare lärde mig det. Att få vandra längs Via Dolorosa, gå igenom Damaskusporten, att se Getsemane Trädgård, olivlundar, se klagomuren, se och uppleva alla dessa bokstavligen mytomspunna platser måste ha varit en fantastisk upplevelse. Att se den heliga staden på riktigt. Till en början irriterar jag mig på att miljöbeskrivningarna tillåts ta sådan plats, men jag kommer att uppskatta det mer och mer under läsningens gång. Stanken på Jerusalmens gator, lixom skönheten i det palestinska landskapet är precis lika viktigt för historien som skildringarna av människornas känslor.

Lagerlöf låter sina karaktärer älska, hata och förtvivla. Hon tillåter dem att se sina medmänniskor och karaktärerna tillåts agera på de förändringar de ser. Och störst av alla känslor i Jerusalem är kärleken: den till sin familj, till sin älskade och den till Gud. Jag har dåliga erfarenheter av att människor går upp så fullständigt i sin kärlek till något som kan kallas Gud (oavsett om man kan kallar honom Jahve, Allah eller något annat). Jerusalem får mig dock att förstå att en stark kärlek till en religiös överhet faktiskt inte behöver vara av ondo, utan kan vara en stor existentiell trygghet: ett sätt att förstå saker som annars skulle ha tett sig obegripliga. Gudstron blir ett raster genom vilket man ser och förstår den tillvaro man vistas i. Kärleken till sin Gud är inte oproblematisk och människorna får ibland kämpa för att förstå sin Gud, men i stort funkar tron som något positivt.

Jerusalem är mer än kärlek och Gudstro: Lagerlöf visar vilken respekt människorna i Nås hade för det onaturliga och oförklarliga och att detta inte kunde förklaras utifrån en Gudstro, utan att detta för var förutom Gud. Slutligen väjer Lagerlöf heller inte för det politiska. Hon fångar i två meningar Israel-Palestinakonflikten och får mig att fundera på om vi överhuvudtaget har kommit någonvart sedan boken kom ut 1901/1902. Hon skriver oxå om det sociala spelet i ett litet bondesamhälle och förändringen till ett brukssamhälle.

Kort sagt är Jerusalem en fantastisk läsupplevlse. Lyran skriver mer om Selma här och om Jerusalem här.

Den här tävlingen vill jag vinna så mycket att jag…håller fingrar och tår så mycket det bara går:

Bloggen Feng shui -harmoni i hemmet lottar ut ett bokpaket innehållandes inredningsgurun Terence Conrans Inredningsbok samt en bok som har legat länge på min önskelista: Var sak har sin plats. Klicka på bilden, så kommer ni vidare till bloggen och inlägget om tävlingen (sidan öppnas i ny flik/nytt fönster):

I söndags maratonlyssnade jag ut Selma Lagerlöfs Jerusalem och vilken fantastisk bok. Och vilken fantastisk uppläsare! Jag har intensivlevt med boken till jobbet, från jobbet, tagit lunchprommisar för att få lyssna och gått längre helgprommisar för att få lyssna så mycket som möjligt. Längre omdöme kommer när jag har hunnit samla mina tankar en aning, men nu till mitt huvudsakliga problem:

Tomrummet efter denna fantastiska berättelse är sto-ho-hoort och jag behöver tips på vad nu lyssna på. Mer av Selma? Någon annan Riktigt Bra Historieberättare?

Jonathan Noel har inrättat sin tillvaro så att han alltid vet var han har den. Han har bott i samma lilla rum i ca 30 år och har nu förfinat ordningen och systemet där till perfektion. Han har sina vanor och rutiner, så att han aldrig är at loss angående vad han ska ta sig till. Han har gjort sitt liv så förutsägbart som möjligt. Så händelsefattigt som möjligt. Men så en morgon, när han som vanligt kikar ut genom titthålet i sin dörr för att se så att han inte i morgonrocken möter någon av sina grannar på väg till toan, så får han se en f-r-u-k-t-a-s-v-ä-r-d syn. Något som får hans cirklar att rubbas så till den grad att han inte vet om han kommer att ta sig till arbetet.

Süskinds Duvan skildrar konsekvenserna av Man möter fet otäck fågel på oväntat ställe. Det är svårt att tänka sig att mötet med en fågel -duvan- kan få sådana konsekvenser som Süskind skildrar i sitt lilla mästerverk. Och jag vill inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om Noels hyresvärd skulle sälja huset i vilket han bor. Eller om han bleve arbetslös..

Översättaren har bevarat de tyskt långa meningarna, men utan att de blir sådär svårbegripligt tyska med verben sist. Utan mest fantastiska. Hela Jonatans tillvaro är så fint skildrad och på detaljrikedomen märks det att författaren är densamma som till Parfymen. Duvan är en kortroman på knappa 92 sidor, men en riktig goding!

Jag fick tag i Louise Boije av Gennäs debutroman Ta vad man vill ha för ett par kronor häromsistens. Två tjejer och en helg i utelivets Stockholm någonstans under tidigt 90-tal (de hade skrivmaskiner (!!) på kontoren). Berättarjaget lever efter devisen att man måste ta vad man vill ha: vill man ha sin prins så får man leta reda på (och snärja!) honom själv och där helgar målen alla medel. Vill man ha roligt, så får man se till att göra det roligt för sig. Så enkelt är det. Hon drar med sig Ebb, en tjej på kontoret, ut i partynatten för att leta reda på en drömprins och en sån natt det blir!

Berättarjaget vet minsann hur man roar sig. Hon vet hur man blir både mätt och full utan att betala en krona; hon vet var man får tag i kokain och snygga kläder som gör att man både kommer in på, och kan underhålla, på smokingfester (fortfarande utan att betala mer än det man absolut måste). Hon vet hur man för sig så att man ska vara spännande men anonym och hon vet att slänga käft när det behövs och springa som satan när det behövs. Allt för att komma till smokingfesten på Designhögskolan där de bästa Prinsämnena förmodligen gömmer sig.

Det går hejdlöst fort och det är tydligt att målet är att fånga en Drömprins. Men vad är det för Prinsessa som denna drömprins skulle få? Vet ens prinsessan själv detta? Förstår prinsessan vilken bild hon ger andra av sig själv? Inemellan berättelsen om kvällens och nattens händelser kommer så en helt annan berättelse. En berättelse om en flicka som växer upp med berättelser om sin far och med en mor som präntar i henne att Alltid Tala Sanning, men som inte riktigt gör just detta själv.

Jag blir stundtals riktigt utled på prinsessan. Faktiskt duktigt spyless. På hennes egocentrerade sätt att använda andra för att själv ta sig fram; på hennes sätt att skamlöst köra över andra människor för att få sin vilja igenom. Hon skyr inga medel: hon ljuger, hon stjäl, hon bedrar. Allt för att få sin Drömprins. Hon uppslukas så av jakten på denna drömprins att den slukar henne. Utan att hon förstår att hon betalar för jakten även fast priset är lätt räknat i kronor. Och vad blir resultatet sedan då? Tror hon att hon ska lyckas få en drömprins med sitt spel? Eller är det så att hon börjar misstänka att sanningen kommer att komma ifatt henne, hur fort hon än lever? Och att det därför är bäst att leva så fort som möjligt, så att man hinner ha så ”roligt” som möjligt fram tills dess.

Jag ser samma fixering vid yta i Ta vad man vill ha som i Brett Easton Ellis American Psycho, samma oresonliga vilja att endast ha det bästa, kosta vad det kosta vill. Boije av Gennäs är en riktigt skicklig skildrare av relationer, både dem man har med andra och dem man har med sig själv. Och däri ligger de stora förtjänsterna med denna bok. Snälla Louise, skriv fler böcker.

%d bloggare gillar detta: