Jag fick tag i Louise Boije av Gennäs debutroman Ta vad man vill ha för ett par kronor häromsistens. Två tjejer och en helg i utelivets Stockholm någonstans under tidigt 90-tal (de hade skrivmaskiner (!!) på kontoren). Berättarjaget lever efter devisen att man måste ta vad man vill ha: vill man ha sin prins så får man leta reda på (och snärja!) honom själv och där helgar målen alla medel. Vill man ha roligt, så får man se till att göra det roligt för sig. Så enkelt är det. Hon drar med sig Ebb, en tjej på kontoret, ut i partynatten för att leta reda på en drömprins och en sån natt det blir!

Berättarjaget vet minsann hur man roar sig. Hon vet hur man blir både mätt och full utan att betala en krona; hon vet var man får tag i kokain och snygga kläder som gör att man både kommer in på, och kan underhålla, på smokingfester (fortfarande utan att betala mer än det man absolut måste). Hon vet hur man för sig så att man ska vara spännande men anonym och hon vet att slänga käft när det behövs och springa som satan när det behövs. Allt för att komma till smokingfesten på Designhögskolan där de bästa Prinsämnena förmodligen gömmer sig.

Det går hejdlöst fort och det är tydligt att målet är att fånga en Drömprins. Men vad är det för Prinsessa som denna drömprins skulle få? Vet ens prinsessan själv detta? Förstår prinsessan vilken bild hon ger andra av sig själv? Inemellan berättelsen om kvällens och nattens händelser kommer så en helt annan berättelse. En berättelse om en flicka som växer upp med berättelser om sin far och med en mor som präntar i henne att Alltid Tala Sanning, men som inte riktigt gör just detta själv.

Jag blir stundtals riktigt utled på prinsessan. Faktiskt duktigt spyless. På hennes egocentrerade sätt att använda andra för att själv ta sig fram; på hennes sätt att skamlöst köra över andra människor för att få sin vilja igenom. Hon skyr inga medel: hon ljuger, hon stjäl, hon bedrar. Allt för att få sin Drömprins. Hon uppslukas så av jakten på denna drömprins att den slukar henne. Utan att hon förstår att hon betalar för jakten även fast priset är lätt räknat i kronor. Och vad blir resultatet sedan då? Tror hon att hon ska lyckas få en drömprins med sitt spel? Eller är det så att hon börjar misstänka att sanningen kommer att komma ifatt henne, hur fort hon än lever? Och att det därför är bäst att leva så fort som möjligt, så att man hinner ha så ”roligt” som möjligt fram tills dess.

Jag ser samma fixering vid yta i Ta vad man vill ha som i Brett Easton Ellis American Psycho, samma oresonliga vilja att endast ha det bästa, kosta vad det kosta vill. Boije av Gennäs är en riktigt skicklig skildrare av relationer, både dem man har med andra och dem man har med sig själv. Och däri ligger de stora förtjänsterna med denna bok. Snälla Louise, skriv fler böcker.

Annonser