Det här är en av de allra finaste böckerna jag har läst, någonsin. Eller, ja, lyssnat på. Och en av de allra allra bästa. Jag köpte Jerusalem som mp3-bok. Uppläsaren Irene Lindh gör läsningen till en än mer fantastisk upplevelse. Hennes röst passar så bra till berättelsen, till tiden när boken utspelar sig. Jag läser hos Selma Lagerlöf-sällskapet att boken bygger på en verklig händelse (utan att för den skull vara dokumentär): Selma fick se en tidningsnotis om att en religiös sekt utvandrat från Dalarna till Jerusalem. Selma reste till Palestina och besökte gruppen.

En intensiv väckelsevåg drar över Nås i Dalarna under senaste delen av 1800-talet, vilket får stora konsekvenser. Bygden delas i två delar och väckelsen blir till slut så stark för en grupp att de utvandrar till den heliga staden, Jerusalem, för att bosätta sig där. Släkten Ingmarsson, där äldste sonen alltid får namnet Ingmar Ingmarsson, är ledande i bygden. Karin Ingmarsdotter säljer Ingmarsgården för att finansiera sin och makens resa till Jerusalem och gården går ur familjen. För att få tillbaka den gifter sig Ingmar med dottern till den man som har köpt gården, då mannen som köpte gården hade lovat att ge gården till sin dotter i bröllopsgåva. Ingmars stora kärlek Gertrud förtvivlar och åker, tvärtemot sin ursprungliga plan, med till Jerusalem.

Jag är uppväxt med berättelser om Jesus, om Jerusalem och Bibeln. Jag såg dem aldrig som mer än just berättelser och tänkte mig aldrig att den platsen kunde finnas på riktigt, även om jag senare lärde mig det. Att få vandra längs Via Dolorosa, gå igenom Damaskusporten, att se Getsemane Trädgård, olivlundar, se klagomuren, se och uppleva alla dessa bokstavligen mytomspunna platser måste ha varit en fantastisk upplevelse. Att se den heliga staden på riktigt. Till en början irriterar jag mig på att miljöbeskrivningarna tillåts ta sådan plats, men jag kommer att uppskatta det mer och mer under läsningens gång. Stanken på Jerusalmens gator, lixom skönheten i det palestinska landskapet är precis lika viktigt för historien som skildringarna av människornas känslor.

Lagerlöf låter sina karaktärer älska, hata och förtvivla. Hon tillåter dem att se sina medmänniskor och karaktärerna tillåts agera på de förändringar de ser. Och störst av alla känslor i Jerusalem är kärleken: den till sin familj, till sin älskade och den till Gud. Jag har dåliga erfarenheter av att människor går upp så fullständigt i sin kärlek till något som kan kallas Gud (oavsett om man kan kallar honom Jahve, Allah eller något annat). Jerusalem får mig dock att förstå att en stark kärlek till en religiös överhet faktiskt inte behöver vara av ondo, utan kan vara en stor existentiell trygghet: ett sätt att förstå saker som annars skulle ha tett sig obegripliga. Gudstron blir ett raster genom vilket man ser och förstår den tillvaro man vistas i. Kärleken till sin Gud är inte oproblematisk och människorna får ibland kämpa för att förstå sin Gud, men i stort funkar tron som något positivt.

Jerusalem är mer än kärlek och Gudstro: Lagerlöf visar vilken respekt människorna i Nås hade för det onaturliga och oförklarliga och att detta inte kunde förklaras utifrån en Gudstro, utan att detta för var förutom Gud. Slutligen väjer Lagerlöf heller inte för det politiska. Hon fångar i två meningar Israel-Palestinakonflikten och får mig att fundera på om vi överhuvudtaget har kommit någonvart sedan boken kom ut 1901/1902. Hon skriver oxå om det sociala spelet i ett litet bondesamhälle och förändringen till ett brukssamhälle.

Kort sagt är Jerusalem en fantastisk läsupplevlse. Lyran skriver mer om Selma här och om Jerusalem här.

Annonser