Från att starkt ha ogillat Sittenfields I en klass för sig till att inte ens läsa Mannen i mina drömmar blev jag riktigt riktigt sugen på Presidentens hustru. Dels tack vareJoLs recension på Bokhora, men framförallt av själva innehållet: en fiktionalisering av det liv som hustrun till en av USA: s mest impopulära presidenter lever. Hur kommer det sig att man väljer att leva med en sån karl? Och ett helt liv, lixom.

Alice växer upp till  amerikansk (demokratisk) medelklass, bor med föräldrar och sin farmor. (Farmoderna är en av mina favoritkaraktärer och jag hade velat läsa en bok enbart om henne. Åh, vad jag tycker om henne!)  Alice träffar så Charlie, av en välbärgad republikansk släk och tjäärlek uppstår. Snabbt går det och pang, så är de gifta. De bosätter sig i närheten av Charlies familj. Och tjong, så blir det politik för Charlies del och hemmafruliv för Alice del.

Och från att historien helt har handlat om Alice och hennes val, så flyttas nu fokus till Charlies val och tillvaro. Jag irriterar mig på den överdrivna självklarhet med vilken Charlie tar sig fram i tillvaron. Han är självcentrerad och egofixerad (och då är det ändå Charlie jag irriterar mig på och inte Dubya). Hans värld cirkulerar kring honom, hans familj, hans val, hans affärer. I hans värld ingår ibland Alice. Nej, jag gillar inte Charlie. Mest för att han inte fattar vad han slarvar bort.

Jag fattar å andra sidan inte varför Alice stannar kvar hos karln. Jag begriper inte vad det är hon ser hos honom. Hon säger att hon ser hos honom det hon först uppskattade hos sin farmor, nämligen busighet, humor och vanvördnad, en antydd intelligens snarare än en påstådd. Förutom att jag knappt ser ens en antydd intelligens, så ser jag helt andra saker. Som att han är självcentrerad och egofixerad. I min värld kan man då ha hur mycket humor man vill, det kompenserar inte.

Jag förstår heller inte de val som Alice gör. Jag vet inte om jag tycker om henne ens. Jag tycker att hon kompromissar bort sin egen tillvaro. För någon annans skull. Och så kanske gör vi lite till kvinns (oftare än till mans, då det ingår i rollen som ”riktig” kvinna att sätta andra först?). Kanske är hennes val de för henne enda tänkbara -de enda alternativ hon ser finns. Pre-Charlie lever hon ett icke-stort liv. Hon har sitt arbete, hon har sin bostad, hon besöker sina föräldrar. Och detta utan att otrivas. In i detta lugna liv sveper så Charlie in med charm och en doft av överflöd och fläärd. Såklart hon blir tagen med storm.

Sedan noterar hon även hans hm..mindre trevliga sidor. Och de trevliga sidorna med hans familjs estate vid havet. De mindre trevliga sidorna med hans familj. De trevliga sidorna med hans familj. De trevliga sidorna med det ekonomiska överflödet. Hon noterar hela tiden det icke-självklara som de tar för självklart. Hon noterar det priviligerade, deras sätt att tänka kring sitt överflöd, deras sätt att resonera kring (och behandla) hemhjälp och hon noterar det som skilt från hennes resonemang. Hon fortsätter leva med det. Kanske projicerar jag mitt ogillande på hennes observationer och gör det till även hennes ogillande. När hon då fortsätter leva i den värld hon då ogillar, så tolkar jag det som hyckleri. Fast är det det?

Vad är det Lau..förlåt, Alice gör tokigt? Kanske ser jag henne med mina 2000-talsögon och ser att de val hon gör är annorlunda än de jag (kanske) skulle ha gjort och därmed felaktiga. Kanske ska jag istället se de val hon gör som ganska typiska för en vit medelklasskvinna född på 40-talet? Och att jag med min reaktion helt enkelt visar att jag tillhör en annan generations kvinnor, i ett annat land, i en annan tid.

Jag tycker alltså inte om Charlie och jag tror inte jag tycker om Alice. Men jag tycker mycket om Presidentens hustru! Språket, alla de små detaljerna och att Sittenfield skildrar Alice situation och hennes tankar om sin situation med sådan skicklighet. Sittenfield väjer inte för komplexiteten och skildrar allt det tjörviga så exakt att tjörvigheten framstår som glasklar. En mycket elegant presentation.

(Det är till och med så att jag funderar över om jag inte ska ta och läsa I en klass för sig på nytt.)

Annonser