I trädgården tills solen försvann och sedan några timmar i soffan tillbringade jag med Mamma, pappa, barn i går eftermiddag.

Sjögren vid Hammarbypolisen får till sig ett flickmord på en Finlandsfärja. Sedan hittar en av hans kollegor ett spädbarn i en buske och en bit därifrån en död kvinna utan id-handlingar. Mycket att göra blir det och fort ska det utredas. Petra Westman, polisen som hittar barnet och dennes mamma, blir ansvarig för den utredningen samtidigt som hon försöker hålla tankarna från den tidigare höstens one night stand stångna.

Gerhardsen är igen knivskarp både i sitt språk och i sitt handlingsskapande. Hon förstår och skildrar sociala problem mästerligt, skitigt och sunkigt är det, gammal fylla luktar det och glasmärken syns i vardagsrumsbordet. Hon skildrar ungdomens känslomässiga berg- och dalbana så igenkännbart och skildrar treåringens truliga, trotsiga, lillgamla tänkande, så att jag tänker att den kvinnan förstår hur barn tänker.

De figurer vi känner sedan Pepparkakshuset fortsätter att leva sitt eget liv och ibland är jag mer nyfiken på deras historier än uppklarandet av morden, då jag redan tidigt i läsningen misstänker att Gerhardsen tänker se till att själva mordhistorien blir löst och uppklarad, men samtidigt se till att nyfikenheten kring medlemmarna i Sjöbergs team bara ökar hos läsaren.

Måtte du nu inte dö, Gerhardsen, som en annan succéförfattare efter tre böcker! (Hon säger i Bokhoras Måndagsmöte från i påsk i år att hon håller på med bok nummer fyra och den måste komma jättejättesnabbt. I pocket typ innan jag har hunnit läsa Vyssan Lull eller så! 😉 )

Annonser