You are currently browsing the monthly archive for maj 2010.
Ni vet, när man en lördag eftermiddag lägger sig tillrätta i soffan under en filt med en tekopp och två-tre böcker och väljer den bok vars början tilltalar en mest. Åsså ligger man där och läser och tror att man har valt och inser att man redan har läst tjugo sidor för att man är så nyfiken att man måste fortsätta läsa och ser hur det går. Och sen kan man bara inte sluta. En sån eftermiddag hade jag idag. Två timmar senare klev jag helt vimmelkantig upp ur soffan och letade upp nån (läs: Fantastiskheten) att krama för att få en reality check.
Jag drabbades av I skuggan av värmen av Lotta Thell. Eva arbetar som väktare i Stockholm tillsammans med sin älskade hund Nettan, men kanske ännu hårdare med sitt heroin(miss)bruk. Hon tycker att hon har det under kontroll, att hon har kommit långt från den hon en gång var, den missbrukare hon en gång var. Hon jobbar påtänd och tänder av när hon har fridagar. Har en fastlagd budget för vilken hon kan köpa heroin. Har med färdiga sprutor till jobbet. Och så en kväll möter hon Erik. Som är vacker och ren och det bästa man (läs: Eva) kan önska sig. Och dessutom polis. Och han vill ha henne. Och hon är fast i heroinet.
Boken drabbar mig verkligen. Evas dubbelliv med kabbar, sprutor, kranar och fixar å ena sidan och nattpass på jobbet och heta nätter med Erik å den andra är så vansinnigt bra skildrat. Det schizofrena i att det olagliga, skitiga, farliga samsas med det kärleksfulla, rena, varma gör att jag inte kan sluta läsa förrän jag vet hur det går. Kommer dubbellivet att hålla? Eller snarare: när spricker det? Och vad händer när det spricker? Hur mycket står Erik ut med? Hur mycket kärlek finns det i karln? Kommer det kärleksfyllda varma att vinna, eller det känslokallt svarta? Och hur kan detta samsas i en och samma människa? Och det kan det ju inte förstås.
Efter att ha drabbats av allt detta elände och all denna kärlek i en enda sittning (och detta utan att få ett lyckligt slut, utan bara kvarvarande frågetecken!!) , så behövdes det samtal om annat och en del kramar för att komma i middagstillagningsläge.
I skuggan av värmen är självbiografisk och jag läser att den är är del två i en serie av fem. Ergo: jag har fyra delar till att drabbas av.
(Böckerna finns för övrigt att beställa direkt av Lotta här)
Och tack Karin för tipset!
Ojoj. Vid läsande av nedanstående kommentar till Guillous yrkesbiografi bör följande nämnas: den första ljudbok jag överhuvudtaget lyssnade på vad Coq Rouge. På kassett (!). Jag kan tänka mig att detta var 1990-1992. Jag var alltså runt 10-11 år gammal. Jag begrep inte hälften av den och framförallt inte det politiska, men jag tyckte den var bra. Hooked. Långt långt låångt senare hade jag fått tag på Ondskan och läste ut den på en natt. Hooked. Jag plöjde Hamiltonserien och böckerna om Arn. Och tänkte att a) han vet hur han ska göra sina karaktärer riktigt sexiga; b) det sägs att en bra lögn ligger riktigt nära sanningen och här tror jag vi har en kille som kan sitt hittepå riktigt bra. Och jag har bott på hans Solbacka (även fast det var en slump av stora mått). Jag njuter storligen av hans skrivstil. Här är inget dunkelt tänkt. Han är övertygande och kan argumentera för sin sak. Man behöver lixom inte tveka om var kamrat Guillou står. I någon fråga.
Ergo: I’m a tad biased. Just a tad.
Guillou inleder sin bok med att konstatera att han skäms för sitt tjugoåriga jag och endast med stark självövervinnelse…tvingas erkänna att han var jag. En ovanligt ödmjuk inledning från en herre som väl ändå kan vara ganska kaxig när det vill sig. Avväpnande.
Det som skulle bli juridik och (smalt) författeri blev journalistik och sen (bestseller-)författeri. Och så det blev sen. Han skriver om att lära sig debatteknik the hard way (”trampar du i klaveret -stå still”) och om många och långa nätter av alkoholmarinerade diskussioner om journalistik på diverse krogar. Han skriver om hur kändiskrig skapas och om varför man snabbskriver en bok av ett reportage. Allt detta utan att bli privat, men väl personlig. Fram träder bilden av en karl med skarpt intellekt som inte drar sig för att använda det -en taktiker av rang som begriper mycket, men kanske ändå inte allt och som vet när och hur han ska få branschen att spela efter sin pipa. Men som oxå drabbas av sin bransch.
Förstås skriver han om tillkomsten av Hamiltonböckerna och böckerna om Arn. Vi får förklarat för oss vem verklighetens DG var. Verklighetens Fristedt och Appeltoft presenteras också och kanske är det i själva verket en komplimang av rang när man betänker omständigheterna under vilka de tre först träffades. Även andra skeenden i Hamilton visar sig ha verklighetsbakgrund. Det visar sig kort sagt att Guillou skriver bra lögner…
Ibland skymtar hans privatliv förbi. Att hämta/lämna-kaoset blir ett än värre kaos i och med hans då yrkesmässiga kaos. Han blir skjutsad av sin Marina till fängelset för att avtjäna IB-domen. Han och Ann-Mari Skarp nyförälskade. Precis lagom stora glimtar för att läsarens nyfikenhet ska väckas igen. Placerade på precis rätt ställe.
Och ja, det är hans sanning. Så läs den som sådan. Och njut.
Camillas boklåda 