You are currently browsing the monthly archive for juni 2010.

Adam Cassidy arbetar på ett it-företag med att sälja routrar. Han avskyr det. Gör så lite som möjligt. Bor i en riktigt sunkig lägenhet och tar hand om sin emfysemsjuke, ilskne och bittre far som bor en bit bort. Hans största bekymmer är att hitta vårdare som vill ta hand om fadern, då pappan är expert på att göra sig stört omöjlig med sina medmänniskor (eller är det motmänniskor?).

Efter att (synnerligen olovligen) ha gett en hejdundrande fest för en karl på lastbryggan som går i pension och låtit företaget pröjsa för det (även det synnerligen olovligt) kallas Adam in på företagets säkerhetsavdelning och får ett ultimatum: antingen skickar vi dig i fängelse så det sjunger om det för det du har gjort, ety du är rätt generös med att lämna spår efter dig när du har roat dig i våra datorer eller så blir du vår spion på vår störste konkurrent i branschen.

Han får specialträning både i (olaglig) informationsinhämtning och i att föra sig rent socialt. Han får avancerad intervjuträning, så att han ”på egna meriter” ska komma in hos konkurrenten när de söker en ersättare på en marknadsavdelning. Och ett tydligt uppdrag: ta reda på vad Aurora är. Det går riktigt bra för Cassidy på plats hos konkurrenten och han har snart ny bostad, ny bil och nytt kontor. Fast han börjar mer och mer inse att det här ändå inte riktigt var drömmen…

Paranoia är välskriven, verkar väl researchad vad gäller den tekniska biten och bitvis duktigt spännande! Bland karaktärerna gillar jag framförallt Cassidys pappa och hans vårdare. Slutet är oväntat, även om jag funderade över vart historien skulle ta vägen. Det är snabb läsning och en sån där bok man längtar efter att få fortsätta läsa, så fort man lagt den ifrån sig.

Annonser

Ni vet när man går genom bostadsområden och kan kika in till folk som bor där. Man ser små små brottstycken av en tillvaro, lite lite stackars grann av inredning och klädval. Går man förbi en villa eller ett radhus man går förbi, så ser man hur trädgården ser ut, bilen och vad som står utanför huset. Då kan ju lätt fantasin sättas igång och man börjar spekulera i vad för sorts människor som bor i de hem man går förbi.

Man kan oxå göra som Marie Hermansson i sin bok och fantisera ihop vad som händer om man gör mer än fantiserar på dylik kvällspromenad. Då blir det ett Hembiträde. Yvonne Gärstrand tar anställning som hembiträde i ett hus hon har gått förbi på en strövtågspromenad. Lämpligt nog det hus i Området hon inte har lyckats förstå.

I vanliga fall är Yvonne egenföretagare som har lyxen att inte behöva jobba särskilt hårt i sitt företag. Hon lever i ett avstannande äktenskap med en datorspelade son. Hon har alltså tiden att extraknäcka som hembiträde, även om hon faktiskt inte behöver. Men hon gör det. För sin fantasis skull? För att få lite spänning i sin redan tillrättalagda tillvaro?

Under pseudonym Nora Bricks tar hon i alla fall tjänst som hembiträde hemma hos Bertil Ekenberg ett par timmar i veckan. Städ och tvätt och strykning av hans skjortor mot kontant betalning. De få timmarna i veckan räcker precis till för hennes nyfikenhet att väckas: Ekenberg är ju gift, det är tydligt, men vart är hans fru? Och varför vill han inte tala om det?

Boken går från att vara en vardagsbetraktelse med en twist till att uppdaga en mordgåta, utan att för den skull slå över till en deckare. Ju längre berättelsen går desto mer skruvad blir historien. Tjusningen i berättelsen är att få tjuvkika in i någon annans liv ett tag, att spinka* lite. Som man upptäcker längre in i boken, så kan man göra det på flera sätt. Har du koll på vad som händer i din trädgård?

*spinka=spionera. Gjorde ni inte det när ni var mindre? När man hade läst Kitty och Tre Deckare och såg tänkbara mysterier överallt!

I folkmun så där till vardags säger man väl om en tjej med stort och tydligt klädintresse att hon är ”modeintresserad”. Startar nämnda tjej en blogg om sitt stora intresse, så blir det väl då en ”modeblogg”? Nej, inte per automatik. Den kan lika väl bli en ”konsumtionsblogg” eller en ”livsstilsblogg”. För en äkta, renodlad modeblogg skrivs av en person (oftast en tjej) med ett genuint intresse av mode, vilket inte (enbart!) betyder intresse av de stora klädkedjornas senaste kollektioner. En modebloggare är alltså inte enbart intresserad av kläder. Den betydelseskillnaden görs sällan.

Boken Dagens outfit och andra inlägg i modebloggsdebattenär enligt förordet en bok om

modebloggarna som vinner priser. Som tjänar pengar. Som råkar ut för bloggmobbing. Som kritikerrosas. Som gör karriär. Som andas, lever och uttrycker sig genom mode. /…/ Det här är är en bok om ett fenomen som tagit över ett helt land -och tjejerna som fick det att hända.

Kort sagt om renodlade, äkta, modebloggar. Soxbo ställer frågor om vad en modeblogg är, om produktplacering i bloggar (om när en bloggare är ”köpt”) och vad framtiden för modebloggare kan tänkas innehålla. Boken är dessutom fylld med intervjuer av kända modebloggare.

Hon drar slutsatsen att kategoriserandet av bloggar som just modebloggar görs av två skäl: 1) i strategiskt marknadsföringssyfte av nya bloggare som via till exempel Bloggportalen.se vill locka till sig nya läsare. Kategorin Mode och design lockar till sig störst publik, alltså flest potentiella nya läsare och 2) av belackare som vill kritisera både mode- och livsstilsbloggare.

Initialt upplever jag att boken inte håller den höjd jag hade väntat mig av en journalist. Rätt snuttifierad, skriven ungefär som en blogg (eller ett magazine), där ämnesvalen skiftar snabbt för att bibehålla läsarens nyfikenhet. Jag är van att läsa litteratur där kapitlens placering har en tydlig ordning, men efter att ha läst de fyra första kapitlen, så måste jag konsultera innehållsförteckningen: vartannat kapitel är en intervju med en bloggare och jag förstår till en början inte riktigt varför. Efter lite klurande inser jag att bloggintervjuerna kan ses som illustrationer till föregående kapitel.

Efter den initiala besvikelsen och irritationen drar jag ändå slutsatsen att Soxbo har fångat och skildrat en stor del av den flyktiga bloggosfären ganska tydligt. I bokens början konstaterar hon att modebloggen har gått från hobby till att vara en scen och visar därefter att engagerat, kreativt och ansvarstagande arbete kan leda till fler jobbmöjligheter, erkännande från modebranschen och (stora)  möjligheter att tjäna pengar på sin (mode)blogg. Och hon diskuterar fenomenet Dagens Outfit.

Boken kan oxå användas som guide till hur man startar en blogg. Både de intervjuade veteranerna och författaren själv ger tips och trix på saker att tänka på och boken i sig kan användas som tankemat inför en eventuell bloggstart.

I sann web2.0 -anda, så har boken en egen blogg och en Facebookgrupp.

(Tack till Kalla Kulor förlag för recensionsexemplar)

Från Bokus är nu följande krya-på-mig-present beschtällt:

ORDER NR
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Skickas normalt inom 1-2 arbetsdagar:
– 1 st Tre sekunder (9789186369262) à 45.00 kr
– 1 st McMaffia : brottslighet utan gränse… (9789113026909) à 45.00 kr
– 1 st De fattiga i Lodz (9789174291063) à 45.00 kr
– 1 st Stalins kossor (9789170281891) à 45.00 kr
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Paketrabatt:                 -45.00 (”4 för 3 pocketkampanj”)

(Så Hypnotisören lånar jag ist…)

Bokus vill att jag köper fyra böcker, men bara betalar för tre. Och det är ju snällt och generöst. Jag har bestämt mig för att jag får det som krya-på mig present. Men. Nu till dagens i-landsproblem: ska jag klicka hem Lars Keplers Hypnotisören? Vad säger ni som har läst den? Är den värd 45 riksdaler?

På jobbet: byter arbetsuppgifter på halvtid, med följden att (det känns som att) jag just nu jobbar en-och-en-halv-tid. Jag lämnar över till andra, får överlämnat till mig och försöker förstå vad det är jag förväntas göra. Stress! Semesterperioden är dessutom i antågande, så jag måste för båda mina halvtider planera för bortavaro, både vad gäller arbetsuppgifter samt vem som kollar post och mail under min bortavaro.  På det personalfest och inspirationsdygn. S.t.r.e.s.s!

Privat: Semesterperiod i antågande, både för Fantastiskheten och mig. Samordning, planering, biljettbeställande…

På det blir jag förkyld, men jobbar ändå -mitt jobb blir ju inte gjort när jag inte är på plats. Blir mer och mer likgiltig inför både privata och jobbrelaterade att-göra-listor och önskar mest att jag hade ett sabbatsliv. Däckar så småningom i förkylning, för jag inser att kroppen måste få fajtas mot basiluskerna på heltid för att bli frisk. Försöker att inte ha dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Försöker att inte tänka på jobbet. Önskar att jag såg mig själv som lite mer utbytbar. Sover och sover, både i sängen och i soffan. Försöker komma ihåg att äta nyttigt och tackar gud för att äggröra är lätt att göra och innehåller mycket protein.

Ser ni böcker och läsande nånstans i den här uppräkningen? Nä, just det. Förvisso: jag har lyssnat ut Kallentofts Sommardöden (och stör ihjäl mig på att inläsaren inte vet hur man uttalar ortsnamnen på Linköpingska) och har börjat på Mankells Kinesen, men vi pratar inget sträcklyssnande, utan samma skiva flera gånger, eftersom jag somnar tätt som oftast. Jag har läst ut Hermanssons Hembiträdet och Soxbos Dagens Outfit, men blir mest stressad över att ”utläst” i mitt huvud betyder ”dags att blogga om”. Och min hög med tidigare utlästa, icke ombloggade böcker blir bara högre. Suck.

Prestationsinriktade camillan är framme igen och jag har missat att bromsa henne. Så dags nu, då. Suck.

P.S. Och inte blir det bättre när Bokus har Köp 4, betala för 3-kampanj med en massa böcker som jag vill ha. När ska jag hinna läsa dem, är det tänkt?

%d bloggare gillar detta: