Ni vet när man går genom bostadsområden och kan kika in till folk som bor där. Man ser små små brottstycken av en tillvaro, lite lite stackars grann av inredning och klädval. Går man förbi en villa eller ett radhus man går förbi, så ser man hur trädgården ser ut, bilen och vad som står utanför huset. Då kan ju lätt fantasin sättas igång och man börjar spekulera i vad för sorts människor som bor i de hem man går förbi.

Man kan oxå göra som Marie Hermansson i sin bok och fantisera ihop vad som händer om man gör mer än fantiserar på dylik kvällspromenad. Då blir det ett Hembiträde. Yvonne Gärstrand tar anställning som hembiträde i ett hus hon har gått förbi på en strövtågspromenad. Lämpligt nog det hus i Området hon inte har lyckats förstå.

I vanliga fall är Yvonne egenföretagare som har lyxen att inte behöva jobba särskilt hårt i sitt företag. Hon lever i ett avstannande äktenskap med en datorspelade son. Hon har alltså tiden att extraknäcka som hembiträde, även om hon faktiskt inte behöver. Men hon gör det. För sin fantasis skull? För att få lite spänning i sin redan tillrättalagda tillvaro?

Under pseudonym Nora Bricks tar hon i alla fall tjänst som hembiträde hemma hos Bertil Ekenberg ett par timmar i veckan. Städ och tvätt och strykning av hans skjortor mot kontant betalning. De få timmarna i veckan räcker precis till för hennes nyfikenhet att väckas: Ekenberg är ju gift, det är tydligt, men vart är hans fru? Och varför vill han inte tala om det?

Boken går från att vara en vardagsbetraktelse med en twist till att uppdaga en mordgåta, utan att för den skull slå över till en deckare. Ju längre berättelsen går desto mer skruvad blir historien. Tjusningen i berättelsen är att få tjuvkika in i någon annans liv ett tag, att spinka* lite. Som man upptäcker längre in i boken, så kan man göra det på flera sätt. Har du koll på vad som händer i din trädgård?

*spinka=spionera. Gjorde ni inte det när ni var mindre? När man hade läst Kitty och Tre Deckare och såg tänkbara mysterier överallt!

Annonser