Till Beijing hade jag packat med mig idel eländeslitteratur, insåg jag när jag kom fram. Inte vet jag om det var undermedvetet, men temat var kommunistiska stater, totalitära stater och kriminalvård. Med till den norra huvudstaden följde nämligen Oksanens Stalins kossor, Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz, Kapuscinskis Imperiet och Roslund & Hellströms Tre sekunder. Så värst mycket tid för just läsning bidde det nu inte, men jag hann ivf klämma hälften av den medtagna reselektyren. Mer om det kommer senare. Däremot hann jag bli förälskad i den heta staden (snittemperaturen låg runt 34 grader när vi var där) och det jag hann se av dess befolkning.

Jag hann oxå göra erfarenheten att vara i ett land och inte begripa något av varken skrift- eller talspråk. Och inte har något att relatera till heller. På många ställen i västerlandet kommer man (läs: jag) långt på sin engelska plus de få ord av tyska/spanska/franska som man har snappat upp. I värsta fall kan man iaf skriva namnet på det ställe man ska till om inget annat funkar när fråga om vägen. (Och då är jag ändå inte särdeles berest, so far). Så icke här.

Jag besökte en utställning på Chinese National Library och begrep intet av vad damen i entrén försökte säga, inte vad den vackra broschyren ville förmedla eller vad de (förmodligen väldigt informativa) skyltarna intill textrullarna ville säga. Jag såg skönheten i tecknen och förstod så mycket att det rörde sig om exempel på gamla, väldigt gamla och sedan uråldriga texter. Plus vackra, handmålade kartor. Sällan har jag känt mig så handikappad -så stum, bokstavligt talat. Flera gånger under resan kom jag på mig själv med att instinktivt svara på det ”konstigaste”* språk jag har snappat upp ord på -arabiskan. Funkar precis lika bra som tyska eller svenska, kan jag meddela.

Så gränslöst nyttigt.

Den här resan har gett mersmak på både resande och språkstudier. Och på semester! Men på torsdag är det dags: då är jag leedig tre veckor framåt. Storlängt!

*”konstigaste” i meningen ”som bygger på ett helt annat skriftspråk och låter helt annorlunda än det mesta annat jag stött på”. Där upphör likheterna mellan kinesiskan och arabiskan, vad jag vet.

Annonser