Först går det sakta, sakta och jag funderar över vart bladvändarspänningen tagit vägen som jag känner från tidigare böcker av Roslund & Hellström. I Tre sekunder händer det förviso saker och jag gläds med Evert Grens, men så värst spännande är det inte. Till en början. Ett mord på Evert Grens mord, en parallellhistoria om en infiltratör som man snart förstår hör i hop. Men vart ska det leda?

Och så pang smäller det till och jag förstår att det jag tagit för långsamhet i själva verket var utomordentligt nödvändigt för att vi öht ska förstå vart författarna vill komma och vad de vill visa på. När det väl tar fart, så är det konstant s-k-i-t-spännande. Det är så välgjort och så välskrivet och de har på riktigt använt sig av den bakgrund de (främst Börge, vad jag förstår) har och det är så bra att jag snart har slut på superlativ. En bra lögn sägs ligga nära sanningen och här är det svårt att avgöra vad som är sanning och vad som är hittepå. Sist i boken benar författarna upp det här med fakta och fiktion och då trillar poletten ner på riktigt. Läs!!

Annonser