Kort om tre böcker jag alldelens glömt att jag hade läst. Tills nu, typ.

Sen tar vi Berlin av Moa-Lina Croall. Om Lou som med sin bästis Julia drar från Malmö till Berlin och bor i rivningskåkar. Träffar människor, blir kära, spelar och försöker hitta en plats i tillvaron. Lite ångestig läsning om att inte ha någon plats i tillvaron. Och lite tunn, sådära. Ett knappt nja.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen. En krönika över flera hundra år om danska hamnstaden Marstal. Om det i allas liv ständigt ingripande havet, om livet, universum och allting. Om hur man i ”lilla” Marstal får glimtar av den ”stora” världen. Fullständigt betagande berättelse.  Enda problemet är att Marstal i mitt huvud är en nordnorsk ort. Som ligger vid Lofoten, typ. Blir jobbigt när kontinenten är så nära det riktiga Marstal.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. En myllrande surrealistisk, fantastisk historia om vad som händer när Toru Akada får ett telefonsamtal som han inte förstår något av. Jättelång historia som med fördel läses när man är någorlunda otrött och osjuk, så att man hinner vara med i svängarna. Men absolut uunderbar!

Annonser